Så sitter jag här igen och känner mig rastlös. Kommer att tänka på en gamma låt från förr. Var det Noice?
"Rastlösheten brinner i min kropp. Ingenstans finns det en gnutta hopp. Men i natt när ...hmhmhm...brinner upp. Hmhmhm.... måste ut i natten.. "
Kommer du ihåg?
Vill göra mer, vill framåt, vill uppåt. Hela mitt liv har jag karriärplanerat genom att halka på närmaste bananskal. Rastlös, uttråkad och lite blasé. Vad ska man bli när man blir stor egentligen. Kan man vara nöjd med det man gör?
Kanske ska göra något åt privatlivet istället. Om man inte själv bestämmer sig för att något ska hända så lär ju inget hända. Men vad? Svårt att säga men det tål att tänkas på. Vad vill jag, vad bör jag, vad ska jag?
Eller, kanske borde jag renovera. Det verkar ju populärt.
Så kan man ju välja att traggla på. Hoppas på det bästa, göra så gott en kan och vänta på nästa bananskal som kastas i ens väg. Plötsligt händer det. Eller hur? Visst gör det? Det måste hända, det bara måste det!
Snart måste det hända något.
1 kommentar:
...för jag vet ju själv hur det känns för min rastlöshet känner ingen gräns å då måste jag ut i natten
Skicka en kommentar