Slarvar med maten, slarvar med träningen. Superslarvar med sömnen. Det värsta kanske ändå är att jag slarvar med att umgås med mina vänner. Känner mig arg, mest hela tiden. Arg, sur, trött och frustrerad. Nivån på samhällssamtalet gör mig till en bitter person. Att Billström kommer undan och att Ask gör det samma. Att de hänger kvar med sina unkna värderingar.
Fy fan.
Jag ser min dotter komma hem från skolan med arga tårar i ögonen efter hårda samtal om rasism och kvinnors rätt att klä sig och bete sig hur de vill. Herregud, den där hederskulturen ni vet - den är djupt rotad i den svenska folksjälen. Jag tänker på den där utredningen av Westerberg om vardagsrasismen i skolan. Var tog den vägen?
Vardagsrasism föresten, vad fan är det? Förut talade vi om vardagsbrottslighet, det handlade om cykelstölder, snatterier och inbrott. Det lät inge bra att tala om vardagsbrott - för offrens skull - tyckte någon så vi lade manken till och döpte om det till mängdbrott. Låt oss tala om mängdrasism då. En jävla massa rasism!
Jag vet inte om jag orkar tro på de goda intentionerna längre. Jag tror inte det räcker. Vi sitter på svarta plastsäckar på den isade backen och vi åker väldigt snabbt utför. Väldigt snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar