Igår var jag och kollade fotboll på en krog, alltså efter matchen på Söderstadion. Aston-Villa mot Liverpool. Liverpool vann! Jag kom att prata med några personer om rasism och Billström och Ask. Som du vet tycker jag att Ask kommit allt för lätt undan och vi konstaterade nog gemensamt att de gjort det allihop. Samtidigt säger en man i sällskapet att det är ju okej nu. Billström och Ask har ju kallat tillbaka hundarna, det vill säga sagt att polisen ska avbryta tunnelbanekontrollerna. Som om det var det som var problemet.
Läser gårdagens nyheter som jag inte hann med igår. Dagens Nyheter har tre ganska korta men talande texter av personer som omfattas av just denna rasism som landet genomsyras av. Läser om ifrågasättandet av deras rätt att vara svenska. Lärarens utpekande av en liten kille, född och uppvuxen i Sverige, som "invandraren" med erfarenheter som kan matchas mot andra invandrares. Mannen jag talade med på krogen igår tyckte att min dotter var lite indoktrinerad när jag berättade att hon varit ledsen i skolan när hon talat om Billström och reva. Nej sa jag, hon är inte indoktrinerad - hon är utsatt.
Läser vidare i gårdagens nyheter och hittar ett större reportage om en artist där hans fru omnämns. Reportaget handlar inte om frun utan om artisten. Då funderar jag så klart varför det är viktigt att i artikeln nämna att artistens frus pappa kommer från Tobago. Samtidigt står radion på, ring P1. En man kräver att media ska berätta mer om invandrade brottslingar. "Ungdomsgäng, jag vill veta om det BARA är invandrare i gängen". "Personer som är invandrare och sitter i fängelse ska utvisas". Jag undrar hur han ser på de tre svenskar som beskrev sin vardag i gårdagens nyheter eller om artistens fru räknas in i hans kategori "invandrare".
Det är ett problem att inte ens liberalerna vill se individerna bland de utsatta. Visst kan jag undvika att fundera över det faktum att artistens frus pappa plötsligt var så betydelsefull för DN. Visst kan jag glömma frågorna kring mina ungars "verkliga" ursprung. Visst kan jag titta bort nästa gång en grupp personer som inte är blonda avvisas från krogkön, väljs ut för godtycklig kontroll och kränks vid fikabordet. Jag kan titta bort, men det kan inte mina barn - och hur skulle jag i verkligheten kunna göra det då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar