Funderade i morse på "jakten på Annie Lööf". Jag gillar inte centerpartiet och jag är inte särskilt förtjust i Annie Lööf. Det är dock inte särdeles väsentligt i sammanhanget. Partiet och partiledaren jagas eftersom man har sjunkande opinionssiffror och har släppt ett idéprogram som innehåller en mängd ganska "vilda" förslag. Tror jag. Men det är just ett idéprogram som är en vision och en tanke kring vart man vill.
Igår hade sossarna sitt sista möte i programkommissionen. Sossarna som är Sveriges största parti presenterade före jul ett förslag till nytt partiprogram. Detta kritiserades i tre dagar för att det var idélöst och tomt. Eller, möjligtvis lite väl höger/vänster - vad du nu vill. Sedan dog den debatten. Ingen jakt och ingen panikflykt till Sverige från någon semesterort långt bort. Är det bra eller dåligt?
För två månader sedan avslöjades ytterligare skandaler kring SD. Järnrören och de rasistiska uttalandena har väl ingen av oss glömt. Två avgångna riksdagsledamöter, time-outs och krishantering i en vecka. Sen var det bra med det.
Vi har alltså två partier som under loppet av två månader har presenterat sina visioner för den framtida politiken. Ett av dem sitter i regeringen och det andra råkar vara Sveriges största. Har vi pratat om det? Har det diskuterats vid ett köksbord nära dig? Eller på jobbet? Snackade ni om det vid glöggen i julas? Pratade ni om politiska idéer eller brist på sådana?
Vad betyder allt det här? Om du presenterar ett idéprogram som utmanar tanken så kraschar du innan du ens nått startbanan. Bättre då att spela på säkra kort och inte ha några visioner alls, då händer inget. Men du behöver inte oroa dig för att kana utför. När det öppet rasistiska partiet är det enda av de tre ovanstående exemplen som går framåt i opinionen. Det är då man måste börja fundera på hur det står till i landet Sverige. State of the Nation alltså, hur är det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar