Kärleken, sorgen

Idag vaknade jag med beskedet att min musikhjälte genom tiderna, David Bowie, släppt en ny låt. Det var tio år sedan sist. Självklart är den jätte- jättebra men den kräver några lyssningar. Jag har redan hört hundra tolkningar och funderingar på vad den handlar om. Jag tror att det är som det brukar med Bowie. Den handlar inte om någonting. Samtidigt som den handlar om allt. Det är själva grejen med Bowies musik. Det finns ett högre plan. Det är inte så trivialt att du kan tolka en text och säga "tillståndet i Europa", det är vad den handlar om, eller "hans sjukdomsperiod" - det är det han berättar om.

Bowie talar till något inuti dig. Han talar om något utanför dig. Något större. Hans budskap är inte politiskt, det är en reflektion och en tolkning på hans eget sätt.

Därför handlar låten om förväl. Ett hejdå och ett sorgligt budskap om att nu är det över. Så är det för mig och min tolkning är den rätta (för mig). En tunn, spröd röst som innehåller sorg och en video som ger en utblick över det arbete som hann påbörjas men inte avslutas. jag har alltid sagt att det finns en Bowie-låt för varje sinnesstämning. Du väljer vilken.