Det finns ingen som han och det kommer aldrig finnas någon som han. Han som räddat mig genom mina tonår, sorgliga dagar, lyckliga stunder, kärlek, hopp, hat - det finns inte en känsla i mitt liv som denne man inte beskrivit. Men det är obehagligt tyst om honom. Vi kan inte ha det så här.
Jag hör rykten. Inte de där tramsiga om plötslig död som ständigt sprids på fejan, utan andra mer trovärdiga (tyvärr). Men oftast är det bara tyst. Vad händer? Är han bara trött på oss? Eller är det något annat?
Egentligen vill jag nog inte veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar