Skrev för någon dag sedan ett blogginlägg om läxor och läxhjälp. Sedan dess har både vänstern och sossarna presenterat förslag om resurser för fler lärare och mindre barngrupper. Det är bra men inte tillräckligt, i synnerhet som det handlar om skuggbudgetar. Samtidigt har diskussionen fortsatt om läxor och läxhjälp i media. Idag funderar skatteverket på hur det blir om lärare har läxhjälp som bisyssla till exempel. Det är ju helt galet.
Hur som helst verkar den gängse bilden bland folk som inte själva jobbar i eller har koll på forskningen vara att läxor är bra och nödvändiga. Bortsett från att det ju är självklart att det är olämpligt att ungdomar och barn har längre arbetsdag än vuxna så säger all forskning vad jag vet att läxor inte ger bättre resultat utan tvärt om. Det tycks nämligen så himla mycket om skolan, det vore bättre om forskning och vedertagen kunskap fick ligga till grund för reformer och förslag.
Jag tänker att man inte behöver uppfinna hjulet och förlora stora barngrupper på vägen hela tiden. Man kan också blicka ut i världen. Värsta skräckexemlet i Europa skulle kunna vara Grekland. Där har man under lång tid monterat ner den allmänna skolan. Eftersom undervisningen är så undermålig måste eleverna få privatundervisning på kvällarna. Och, eftersom lärarna har dåligt betalt behöver dom extrajobb.
Någon som får ihop denna ekvation? Man betalar lite i skatt eftersom man får lite för pengarna. Istället köper de som har råd privata tjänster som säljs av de underbetalda människorna som skulle tillhandahållit tjänsterna från början om förutsättningarna hade funnits.
Jobbskatteavdrag, lägre löner, RUT-avdrag när du kompletterar de försämrade insatserna från det allmänna som försämrats för att det betalas för lite skatt.
Varför betalas det för lite skatt?
Jo, jobbskatteavdraget som pressar lönerna som ger mindre skatteintäkter som ger sämre tjänster som kompletteras av RUT för dom som har råd och som samtidigt skattesubventioneras...
Ska jag ta det ett varv till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar