Söderstadion kallar

Det är nästan mörkt ute. Det regnar och blåser. Men det spelar ingen roll. Det har det gjort många gånger förut. Både på ena och andra sättet. Ikväll tar vi höstförväl till vår älskade Söderstadion. Och jag tänker tillbaka på dom kalla höstarna genom åren. De åren vi inte var så många och de åren vi var desto fler. De åren man hade gott om plats på norra och de åren man fick hålla tillgodo med skymd sikt på södra. Åren med ungarna på västra och så ett par besök på östra.

Idag tror jag att: