Igår var jag på teater. Jag såg Hatets röst, en föreställning av och med Teater Fryshuset. Teater Fryshuset spelar ofta angelägna föreställningar om olika typer av utanförskap. Föreställningen igår handlade om högerextremism, våld och hat och visades som en del av min kommuns demokrativecka på en fritidsgård. De flesta i publiken var ungdomar men så var vi några vuxna också.
Föreställningen var bra. Teater Fryshuset gör det alltid bra. Kanske var föreställningen lite för svår för några i publiken men jag är säker på att budskapet landar förr eller senare. Jag har träffat ungdomarna på den aktuella fritidsgården många gånger. De arrangerar ibland utfrågningar med lokala politiska företrädare. De ställer krav och de är högljudda. Det är bra.
Nåja, nu till det där med rasbiologin. Efter föreställningen fanns det tid för ett samtal. Frågor om den växande rasismen var så klart dominerande. Det är oroande. Plötsligt räcker då den lokala företrädaren för SD upp handen och får så klart ordet. "Jo, jag undrar" säger han, "det där med rasism"... "var det ändå inte värre förr, när det fanns både rasbiologiskt institut och tvångssteriliseringar....".
Tystnad....
Tack till Emil Rosén, skådespelare från Teater Fryshuset, som snabbt fann sig och tydligt sade sin mening. (Självklart visste inte Emil vem frågeställaren var så han kanske blev ännu mer perplex än vi andra i salen) Hans svar var tydligt: "Rasismen som frodas vid köksbord och bland vanligt folk är det vi har att hantera idag. Denna rasism är farlig och ovärdig och måste bekämpas. Det är upp till oss alla att säga ifrån!"
Jag kunde inte sagt det bättre själv!
Säg ifrån!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar