Jag är uppvuxen i en by på landet. Ja, inte i typ urskogen men en knapp mil utanför "huvudorten". Vi hade skola, kyrka, telefonkiosk och en affär så vi var ju inte helt förvildade. Tre gånger per dag gick också bussen till stan. Det var tryggt och senare lite tråkigt och väldigt traditionellt. På morgonen lämnade papporna byn för att åka till jobbet och mammorna skickade ungarna till skolan för att sedan ta sig en morgonfika.
Det fanns två politiska partier som lockade till intresse i byn. Centern och sossarna. Men så en dag gick de bägge partierna i centralorten i klinch på ett sätt som inte gynnade byn. För att kunna ta byns parti grundades då Samhällsföreningen. Där kunde man samlas mot politikerna oavsett vilken partibok som doldes i innerfickan. Med tiden löste sig den politiska knuten men föreningen blev kvar. Den blev en festfixarorganisation och ordnade danser och fest istället för att ta politisk ställning.
Med tiden ville också mammorna i byn hitta på något så man bildade Samhällsföreningens damklubb. Damklubben träffades en kväll varannan vecka under frevändningen att man skulle handarbeta. På varje julfest satte man också upp en liten barnteater till alla andras stora glädje. Men det egentliga motivet till föreningen var dolt.
Jag minns det så väl. Den där lördagen när byn tömdes på kvinnor över 18. Det var nämligen åldersgränsen för att få åka med på Damklubbens årliga dagstur. Redan klockan åtta samlades mammorna på busshållsplatsen för avresa till något exotiskt resemål. Ibland gick resan till Helsingborg och någon gång till Jönköping. Det var nog inte målet som var viktigt utan resan.
Hemma i byn fick papporna se till att barnen togs om hand och det blev många kanelbullar och saft istället för lagad lunch. Det var spännande och roligt att ha en heldag utan kvinnor i byn som styrde och ställde.
Ännu roligare blev det när mammorna kom hem framåt kvällen. Då hade dom så klart köpt presenter för att döva sitt samvete över att ha lämnat oss barn "vind för våg". Dessutom hade det blivit ett och ett annat glas vin i plastmugg på bussen och vid lunchen så mammorna var både fnissiga och busiga.
Det var härliga tider och en trygg och lycklig tid. Det var en uppväxt på landet.
1 kommentar:
Åh, jag känner igen din beskrivning. Så fungerar det här där jag befinner mig nu också. Skillnaden är att härifrån åker mammorna till Ullared i stället för Jönköping.
På valborg hade samhällsföreningen ordnat middag i det gamla folkets hus, snacka om att de kan laga mat på landet. Klart bättre än vilken guldkrog som helst i huvudkommunen.
Skicka en kommentar