fredag 23 maj 2008

Press play

Ibland känns det som om någon tryckt på slowmotion-knappen och att man inte kommer någon vart. Samtidigt rusar blodet i kroppen i dubbel hastighet och jag kan inte värja mig. Det är som en pockande basslinga som mullrar fram, med en trumma som räknar pulsens slag och förvarnar om riffet som bara måste komma. Hur det byggs upp till en formlig explosion på insidan.
Nä, det heter ju implotion. Kanske är det vad som väntar om inget händer nu.
Jag vill ha mer.
Jag vill fan i mig ha allt.
Kan någon vara vänlig och tycka på play.

2 kommentarer:

Mikael K sa...

Igångsatt. Bandet går. Ha en go helg.

nurseblog sa...

Hoppas du får en jättefin helg och att bandet rullar på...