Det är en månad kvar nu, tills vi ses igen. Det är en månad kvar tills förhoppningarna, förtvivlan och känslan av att bara vilja fortsätta - ha mer, mer - är här igen. Du minns väl hur det var? Minns du då när det var som varmast i somras. När svetten rann men vi ändå inte kunde få nog av att vara nära?
Jag känner i hela kroppen hur det närmar sig. Inte ens snön som faller utanför kan få pirret att lägga sig. Snart ska vi ses igen och det känns fantastiskt. Fjärilar i magen och längtan efter njutning. Bara du förstår vad jag menar.
Kanske är det idag brevet ligger på mattan innanför dörren när jag kommer hem. Kanske är det idag jag får hålla beviset på att det är nära i handen. Dom sa att det kunde bli idag. Kanske är det idag, och då är helgen till för att fira!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar