Har inget planerat idag. Det känns oerhört konstigt. Inga planer och inga måsten. Skulle alltså kunna gå ut och lägga mig i parken med en bok. Skulle kunna spring en sväng. Eller, nej föresten - har fortfarande ont i stora rumpmuskeln så om det ska tränas så får det bli strech. Ska hålla ut åtminstone en dag till för den långsiktiga sakens skull.
Nåja, som sagt. En bok och parken. Somnade sent inatt. Inte av egen förlustelse men på grund av tonårsbarn. Klart dom måste få springa fritt. Klart mamma måste ligga vaken. Det är liksom det jobb man tagit på sig. Nykter och ordentlig kom hon hem en halvtimma före utsatt tid. Jag undrar hur mamma och pappa tänkte dom där första åren när jag hade flyttat till Stockholm. Jag var ett drygt år äldre än yngsta dottern är nu.
Jag försöker påminna mig om det så ofta jag kan. Hur levde jag och hur klarade jag mig när jag var 18? Visst, det var gropigt och stenigt ibland men det blir ju oftast folk av oss. Min äldsta frågade för några dagar sedan lite så där ursäktande om jag tyckte det var elakt att hon längtade efter att flytta hemifrån? Vad får dom allt ifrån? Det är ju det dom ska längta efter. Frihet!
Att släppa taget är det svårast som finns och att skriva dom här orden är antagligen en del av den självterapi som man måste gå igenom. Sedan tänker jag på min frihet som ska återupprättas. För kära tonårsbarn, när ni flyger ut - då flyger nog jag också en sväng. Jag älskar verkligen mina ungar och tycker dom är galet spännande men det hindrar inte att snart är det min tur!
2 kommentarer:
Ibland var det nog bäst att päronen inte visste vad man sysslade med i tonåren.
Men de hade väl sina aningar. :-)
Antagligen, men faktum är att man vill inte veta - allt, bara att dom är okej.
Skicka en kommentar