Vårkänslor

Idag skiner solen från en blå himmel. När jag gick från tunnelbanan till jobbet hade jag solen i ögonen. Det var vårkänslor i luften och längtan efter att få lämna vinterskor och vinterjacka hemma var stark. Är sjukt sugen på att gå och köpa ett par nya springskor, kanske i helgen.

Samtidigt är tankarna på annat håll. Igår kväll följde jag igen sändningarna från Kairo på Al Jazeera. Under kvällen pratade jag med flera vänner på fejan som alla var lyckliga och glada och hoppfulla. "Vi åker", "jag vill också vara med" - känslan av att vi är med om något historiskt var djup. När vi väl hade hört Mubaraks tal var det som att lägga en blöt filt över den kollektiva glädjen som snabbt förbyttes i oro.

När jag gick och lade mig var det lugnt i Kairo och den lilla sammanstötningen i Alexandria var undanröjd. Militären hade igen ställt sig på folkets sida. Det är en stark glädje som sprider sig när man inser att lugnet håller i sig. Det är uppenbart att det är en svår balansgång. Att människor vill ha lugn och ro är inte heller svårt att förstå. Att man oroar sig för mat och dagligt liv likaså. Någon sa igår att man måste komma ihåg att om det är 1-2 miljoner ute på gatorna, det betyder att det är 70 miljoner som är hemma.

Nåja, jag fortsätter att följa rapporterna. Yemen och Jordanien har redan utlovat reformer. Samtidigt bevakar Hamas Palestinagränserna mer än någonsin. Man vill inte att protesterna sprider sig dit också. Det får mig att fundera.

Vårkänslor var det; är det inte dags att ta fram cykeln snart?