Avgiftning

för ett antal år sedan (si så där 10 eller lite mer) vaknade jag upp en morgon och kände att jag hade rökt klart. Alltså, efter att ha varit rökare i större eller mindre omfattning sedan tonåren var jag inte sugen längre. Kanske var det för att morgonen hade föregåtts av en längre period av "dåligt leverne" att det helt enkelt inte höll längre, kanske berodde det på något annat.

Hur som helst, jag fortsatte vara nikotinist även om jag faktiskt slutade röka. Istället inledde jag ett kärleksförhållande till snus. Jag kunde vakna mitt i natten och famla efter dosan på nattduksbordet Inte en sekund ville jag vara skild från mitt snus.

Sedan tröttnade jag på att vara beroende. Att hela tiden ha koll på om man har sin drog med sig. Att hela tiden vara medveten om att man snart måste fylla på. Att helt enkelt vara i nikotinets våld var jävligt osexigt, och dyrt var det också. Hösten 2006 gjorde jag slut.

Nu är det dags igen. Socker, socker, socker. Har helt enkelt inlett operation avgiftning vad gäller sockerberoendet. Idag är det dag två helt utan kolhydrater. Eller helt utan är man ju aldrig men intaget är minimalt. Det går lite trögt i tanken, synfältet är lite suddigt och det bullrar i magen men allt det där tar jag som goda tecken. En vecka eller två med total avhållsamhet borde man klara. Eller?