Idag är det 25 år sedan Olof Palme blev mördad. Du som är gammal nog, kommer du ihåg vad du gjorde den kvällen? Jag tror dom flesta gör det. Samtidigt är det otroligt att det faktiskt fortfarande ligger en ton av misstro och hån i rösten när vissa pratar om Palme. I vilket annat land skulle det vara möjligt att tala om en mördad statsminister så som det på sina ställen talas om Palme.
Var han för tydlig?
Jag vet ju att Palme inte alltid var den där hjälten många vill göra honom till. Men nog kan man konstatera att han hade en linje som han följde och en kompass som gällde alla människors lika värde. Han var en antirasist av stora mått i en tid när det inte var självklart. Det är något som ingen kan betvivla. Det är en sak som är säker.
När jag blev politiskt aktiv i tonåren så blev jag sosse, vi stod i kö till debatterna på den tiden. Det var Palme och Boman som högg varandra i strupen och dom hade en idé och en tanke. Det fanns en känsla av samhörighet.
Jag vet att du hört den förrut men den är värd att lyssna på igen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar