Det måste vara radion

Jag har berättat flera gånger om min kärlek till radio. Jag gillar både pratradio och i viss mån skvalradio men mest av allt gillar jag radiodokumentärer. På riktigt. För några veckor sedan hörde jag av en händelse en helt fantastisk dokumentär om tjej-gäng i Los Angeles när jag cyklade hem en sen kväll. En reporter hade följt en ung tjejs kamp för att lämna gänget och det destruktiva liv hon levde. Den och många andra dokumentärer är värda att lyssna på, du hittar en uppsjö här.

Nåja, igår fick jag höra att en vän är nominerad till stora radiopriset för sin dokumentär om Sturebymordet. Jag hörde den när den först sändes och minns att jag tyckte den var lite jobbig. Tror att jag skyddade mig själv från obehaget genom att lyssna lite slarvigt. Igår fick jag så en anledning att lyssna igen och gjorde mer ordentligt.

Det blir många känslor när man verkligen lyssnar. Det är obehagligt och jag tappar lite andan. Det är grejen med radio, det kommer så nära. Förtvivlan, oförståelsen över vad som faktiskt hänt, funderingarna över hur det överhuvudtaget kunde hända. Jag tänker på mina egna ungar i samma ålder. Jag tycker du ska lyssna. I listan som du hittar här kan du finna den nominerade dokumentären Sturebymordet. Men kom ihåg att det känns.

Verklig debatt

Käkade middag med en god vän igår och vi pratade lite om tonläget i den politiska debatten. Han är inte vad jag vet partipolitiskt aktiv men däremot politiskt intresserad. Vi konstaterade gemensamt att debattnivån är väldigt låg och medias rapportering som är både snuttifierad och sensationslysten gör det inte bättre.

Ikväll hålls en kulturpolitisk debatt i Stockholm. Förhoppningsvis blir nivån på den lite högre. Varför det finns chans till det? Jo, kombattanterna kommer före debatten startar att lova varandra och ta i hand på att först och främst bemöta motståndarens bästa argument. Alltså, inte leta efter blottor och små revor i väven utan verkligen ta sig an dom större frågorna. Debatten kan avnjutas på Orionteatern och i ringhörnorna hittar du å ena sidan Timbro och å andra Tankesmedjan det osynliga.

Den tid som är kvar till valet ska jag försöka följa tipset att faktiskt lyssna och i den utsträckning jag kan göra på samma sätt som föreskrivs ovan. Jag ska bemöta det bästa argumentet min motståndare har. Jag uppmanar dig som fortfarande funderar att också kräva bättre svar av mig och andra som söker förtroende. Dom flesta svar kan förbättras genom ett "hur då?". Det vet jag som tröttnat på torftigheten i debatten.

Idrott och politk

Idag är den enda dagen som jag är ledig denna veckan. Därför orkar jag inte blogga. Läs vad jag tycker här istället.

Nu och då

För några veckor sedan var musikgruppen Kartellen på tapeten. Det har dom varit förut. Dom har beskyllts för samröre med Original Gangsters och jag vet inte vad. Kartellen har spelat vidare på det ryktet genom att använda bokstäverna OG på ett framträdande sätt bland annat i layout i sina videos. Samtidigt har man kraftigt tagit avstånd från ryktena genom ett uttalande i gruppens egen blogg.

Hur som helst, Kartellen har gjort en låt som heter Hälsning till högern. Det är en rå låt med en hård text. När jag spelat den i valstugan och länkat till den på Facebook har det givetvis retat högern. Kartellens låtar har fått moderata bloggare att nästan kräva censur eller åtminstone håna "lyriken". På Newesmill förs diskussionen vidare.

Själv blev jag av en kompis påmind om min egen ungdomstid, kanske dags att göra något åt rasismen och segregationen istället för att diskutera huruvida Kartellen är rumsrena:

Värna vården med din röst

När det är valrörelse har man inte tid med normalt umgänge med vänner och bekanta. Det är okej för dom förstår, säger dom i alla fall. Arbetsdagarna kan ibland bli 12-13 timmar och det är inte ovanligt att man glömmer äta. Att leva på valstugegodis är ingen bra diet. Att inte hinna med att träna gör det inte lättare.

Det som är tyngst just nu är dock att min pappa verkligen blir sämre och sämre för varje dag som går och att dom är så långt borta. Om tre veckor är jag där och det ska bli väldigt skönt. Samtidigt är det bra att mamma och pappa äntligen bestämt sig för att ta del av den hjälp som finns att få.

Vi har nämligen en fantastisk vård i Sverige. Även i livets slutskede. Vi bekostar den gemensamt och alla som bor i vårt land kan få del av den. Ännu så länge. I Stockholm fick faktiskt en privat cancerklinik lägga ner för det fanns ingen efterfrågan eftersom den allmänna vården är så bra som den är. Det är detta vi måste värna, det är därför jag kör 12-13 timmar till. Det är därför varje människa som låter bli att gå och rösta är ett misslyckande. Vänder vi det inte nu så vänder vi det aldrig.

Att välja

Opinionsundersökningarna rullar på och media gör sitt bästa för att spela med i spelet har jag glädjen att vara ute i verkligheten. Dels så möter jag som fritidspolitiker människor på gator och torg och känner att vinden blåser ganska bra i ryggen. Det hänger så klart på att folk går och röstar men i övrigt känns det bra.

Igår kväll kändes det också bra. Jag blev tillsammans med sex andra partirepresentanter utfrågad av förstagångsväljare. Ett förtiotal unga hade kommit och det blev många frågor. Bostäder, jobb och skola - är någon förvånad? Samtidigt blir det lite torftigt för alla vill ju göra allt och jag blir väldigt sugen på att ifrågasätta dom andra men det finns inget utrymme när man är så många.

Det som gladde mest var ändå den enorma samstämmigheten när det gäller antirasismen. Alla kanske inte glöder lika mycket men det är tydligt att alla tar avstånd. Snart måste det dock till mer än så. En tjej i publiken sa att det är ju faktiskt skamligt att hon ska behöva ställa frågan eftersom hon är tredje generationen som bor i Sverige. Hon har så rätt! Det är skamligt.

Trygghetschock eller skattesänkarchock?

Efter att ha gått igenom dom Rödgrönas regeringsplattform lider jag plötsligt av en trygghetschock. Några av dom viktigaste skälen till det är; alla ska ha lika låg a-kasseavgift. Det innebär att när dom Rödgröna vunnit valet ska alla betala 80 kronor för sin arbetslöshetsförsäkring. Dessutom ska nivåerna upp vilket ju innebär att den som blir arbetslös faktiskt inte måste gå från hus och hem på en gång.

Är det verkligen så vi vill ha det?

Inte nog med det. Plattformen innehåller ett löfte om fler lärare i skolan och mindre grupper i förskolan FÖR ALLA. Kära nån. Det skulle ju innebära att varje barn skulle bli sett i skolan och att även barn som kanske behöver lite extra skulle kunna få det. Dessutom 30 timmars garanterad förskola för alla.

Är det verkligen så vi vill ha det?

Sedan kan man ju så klart fundera över det där med max 100 kronor i avgift för hemtjänsten och att personer över 75 ska kunna få hjälp även utan att ha direkta medicinska behov. Lite guldkant och extra trygghet på äldre dar.

Trygghetschock mot skattesänkarchock!

Hur vill du ha det?