Sitter vid bordet i mitt kök. Utanför fönstret flyger fåglar som stannar till och äter lite frukost på balkongen. Det är snö, ljusen i adventsstaken är tända, istappar hänger från taket. Det är lugnt.
Kollar twitter och fejan. Lyssnar på ring P1. Läser insändarsidan. Funderar på vad det är för fel på folk. Var kommer allt hat ifrån? Var kommer all ilska ifrån? Varför är människor så konfrontativa?
Tagga ner lite? Vi måste ta tag i det här nu. Vi måste få till en förändring. Ta en kopp till, kaffe eller vad du nu vill ha. Ta en lussebulle för all del. Och sedan ett djupt andetag och fokusera! Det är inte så svårt.
Börja med att ge en komplimang till någon som inte är exakt som du. Känn efter i magen hur det känns. Känns det bra så gör om det hela en gång till. Känns det så där? Var inte orolig, det kommer att bli skönare ju mer du gör det. Försök att se på människor du möter på gatan, tunnelbanan eller i porten som just människor och inte fiender. Le, det är enkelt. Om du har besvär med mekaniken, var inte rädd för att träna hemma framför spegeln.
Om du tycker du behärskar de två ovanstående teknikerna är du kanske redo att gå vidare. Fast, det kan kännas som överkurs. Jag vet. Men, om man inte vågar vinner man aldrig. Hur som helst. Nu kommer det svåraste. Jag lovar, det kommer kännas så himla varmt och skönt när du testat. Såhär, titta igenom dina förråd, lådor och hyllor. Kanske kan du dela med dig lite av ditt överflöd? Leta reda på närmaste kvinnojour eller öppen gemenskap av något slag. Fråga om det finns behov av julklappar. Dela med dig, dela med dig.
Människorna som du givit en komplimang, ett leende, en tanke, en gåva - det är folk som du och jag. Det är söner och döttrar och det är mammor och pappor. Det är folk som längtar och brinner och glädjs och sörjer. Det är folk som du och jag.
Främlingen kan vara du i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar