Har diskuterat läxor i helgen. På twitter, med människor i verkligheten - inte minst då med min dotter. Du vet vad jag tycker om läxor sedan tidigare, nämligen att de i princip inte ska finnas. Om det någon gång ska ges en läxa ska den vara genomtänkt, planerad och ha ett direkt syfte som följs upp. Ett exempel; gör en uppskattning hur mycket vatten som går åt i ditt hushåll under ett dygn. En uppgift som är rimlig och som sedan kan användas i skolarbetet i många syften.
De flesta läxor ser inte ut så. De flesta läxorna ser ut som följer:
Läs 15 sidor i historiboken
Repetera kapitel 7 i spanskaboken
Räkna 20 mattetal från stencilen
Skriv en uppsats på max 800 ord om givet ämne
Gör en kausalanalys om de ekonomiska teorier som beskrivits under lektionen (bok finns inte), utgå från betygsmatrisen för bästa resultat.
Och så vidare, och så vidare.
Enligt mig är ovanstående inte exempel på väl avgränsade uppgifter som kan göras utan lärare, i synnerhet inte om alla ska göras samma vecka. Det har hänt att dottern fått stanna hemma från undervisningen för att hinna med hemarbetet. Jag har som jag beskrivit tidigare också avkrävt svar om pedagogisk grundtanke med hemarbetet på högstadiet och aldrig fått svar. Min bild är att man skickar hem det jobb man inte hinner med i skolan. Alltså, det man inte hinner med att undervisa i/om får vi föräldrar ta över. Lyckans dem som har någon som kan/vill/hinner och så vidare.
Det vi diskuterat i helgen är huruvida det finns forskning som stödjer att läxor är bra eller dåliga. Det jag med hjälp har funnit är att det finns forskning som visar att väl avgränsade och bra uppföljda läxor inte är skadliga och eventuellt att de kan vara bra ibland. Jag har också hittat forskning som tyder på att arbete som görs i skolan tillsammans med pedagoger har större chans att bli bra.
Jag undrar då, varför gäller inte försiktighetsprincipen i skolan? Om vi nu inte vet - borde vi då inte avstå? Det tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar