Linje två

Här mina vänner kommer en riktig bekännelse.

Under folkomröstningskampanjen om kärnkraft 1980 var jag varm anhängare av linje två. Jag höll tal och lyssnade på Palme som var som en hel rock-show där han drog fram i stora arenor (i mitt fall i gympasalen på den lokala gymnasieskolan - den enda arenan i stan stor nog för honom).

Jag var 14 år.

Avveckla med förnuft, sicket trams!

Då var jag för ung för att rösta men inte för ung för att ha en åsikt. Jag var SSU:are och led av att vara på samma sida som folkpartisterna. Men, det var häftigt så det räckte att trycka Palmes hand. Vi vann men jädrar vad vi förlorade.

Idag förstår jag bättre. Om vi inte avvecklar fossila bränslen kommer heller inte dom förnyelsebara att utvecklas. På alla dessa år har dessutom ingen klurat ut hur man ska göra kärnkraften säker eller hur man ska ta omhand avfallet. Ingen talar om uranbrytningen som det stora problem det är. Jag kan bara hoppas att centern spricker mitt i tu liksom kristdemokraterna. Att dom spricker som ett troll man tar ut i solen eller som Three mile island 1979 eller som Ignalina en dag i april 1986...