I morse på väg till jobbet köpte jag ett nytt SL-kort. 790 kronor som vips försvann från kontot. Det går an för mig för jag betalar bara för mig själv, jobbar heltid och har hyfsad lön. Värre är det för dem som är fler och har mindre. Ja, jag vet också att Stockholms kollektivtrafik är billig i förhållande till säg - Blekinges men det beror så klart på att vi är fler som delar på kostnaderna och en del andra ekonomiska argument. Dessutom skulle Stockholm fullständigt säcka ihop utan detta blodomlopp. Vi behöver ta oss till jobb och skola och skulle fler välja bil skulle det vara etter värre.
Jag har alltid älskat tunnelbanan. Bekvämt, snabbt, välfungerande och tryggt. Men, det senaste året har min kärlek börjat svalna betydligt. Trängseln känns obehaglig och irriterande, något som jag aldrig känt förut. Varje morgon är vi hundratals människor som står kvar på perrongen och väntar på att komma ombord på nästa tåg eller nästa tåg.
Dessutom dessa helvetsspärrar. Jag tycker dels att dom är läskiga med sina vassa kanter men framför allt så är det irriterande att de är så förbannat svåra att få upp. Varje morgon står jag där, backar och ändrar och lägger kortet på spärren. Helt stilla men ingen reaktion. Jag gör exakt som man ska men ändå tar det en evinnerlig tid. Jag förlorar minuter varje morgon och eftermiddag med påföljden att stressen blir större och trivseln mindre.
Alltså, jag betalar 790 kronor för mitt kort. Varje dag förlorar jag säg två minuter på spärrhelvetet. Sedan vankar jag upp från blå till gröna i mycket maklig takt, förlorar ytterligare tre minuter på grund av trängseln, trots att jag kan välja att åka när det inte är som värst rusning (på vägen ner är det av någon anledning sällan trängsel). Därefter åker minst ett tåg förbi för att det är fullt, ytterligare fyra minuters förlust. Det gör totalt nio minuters tidsspill varje dag. Nio minuter per dag gör 45 minuter per vecka, alltså i spilltid - inte transporttid. Den sträcka som tidigare tog 25 minuter att transportera sig tar nu 34 minuter. Det är en rejäl försämring.
Kan någon nationalekonom vara snäll och räkna på det här. 45 minuter per vecka bara för mig. Vad kostar det samhället att ha så underdimensionerad kollektivtrafik i en stor och växande stad som Stockholm. Vi talar mycket (men inte tillräckligt) om bostadsbristen. Här är ett bekymmer till.
3 kommentarer:
Dessutom är sätena i dom nya vagnarna ofta smutsliga.
Eva
"790 kronor som vips försvann från kontot."
"Ja, jag vet också att Stockholms kollektivtrafik är billig i förhållande till säg - Blekinges men det beror så klart på att vi är fler som delar på kostnaderna och en del andra ekonomiska argument. Dessutom skulle Stockholm fullständigt säcka ihop utan detta blodomlopp. Vi behöver ta oss till jobb och skola och skulle fler välja bil skulle det vara etter värre."
Jag håller med dig om att Stockholm behöver sitt blodomlopp. Men har inte Blekingeborna samma rätt till att ta sig till skola och jobb på ett smidigt sätt? Med de allt högre bensinpriserna så skriker även landsbygden efter bättre och billigare lokaltrafik. Att rättfärdiga att de ska betala mer än oss Stockholmare, för sitt månadskort, med att vi är fler som delar på kostnaderna strider en hel del med din politiska ideologi.
"Trängseln känns obehaglig och irriterande, något som jag aldrig känt förut."
Jag håller med dig. Staden har växt i betydligt mycket högre takt än vad kollektivtrafiken har gjort. Tyvärr tror jag inte att de större satsningarna på t ex t-bana till Nacka räcker för att komma i fas.
"Dessutom dessa helvetsspärrar. Jag tycker dels att dom är läskiga med sina vassa kanter men framför allt så är det irriterande att de är så förbannat svåra att få upp. Varje morgon står jag där, backar och ändrar och lägger kortet på spärren. Helt stilla men ingen reaktion. Jag gör exakt som man ska men ändå tar det en evinnerlig tid. Jag förlorar minuter varje morgon och eftermiddag med påföljden att stressen blir större och trivseln mindre."
Det här argumentet köper jag inte för fem öre. Varken när du eller någon annan tar upp det. Din politiska ideologi om fri kollektivtrafik för alla lyser igenom allt för väl.
Sen införandet av Accesskorten så har kortläsarna sett lika ut oavsett spärrtyp. Att det skulle vara svårare att läsa av kortet på en "helvetesspärr" än en bygelspärr är därför inget annat än rent bullshit. Den enda skillnaden som finns, och den säger du själv att du undviker, är att man inte får stå innanför de sensorer som känner av personer inom spärren.
För någon vecka sedan började mitt kort att krångla och vissa spärrar ville inte ta kortet. Det visade sig att kortet hade reagerat på något, troligen något magnetiskt, och därför hade blivit "glappt". Jag fick ett nytt kort på SL-center och problemet var löst.
Jag ska dock erkänna att jag sett folk som fått sig en törn av spärrarna. Senast idag var det en tonåring som "tog rygg" på mig och fick sig en smäll. Det har varit samma visa varje gång, någon har plankat och då fått en smäll. Jag förstår att man försöker vinkla dessa fall till ett argument om man är för plankning och/eller stödjer en fri, skattefinansierad, kollektivtrafik. Jag tycker dock att det är fult då det är ytterst få fall som verkligen är en felaktig spärrs fel.
"Vad kostar det samhället att ha så underdimensionerad kollektivtrafik i en stor och växande stad som Stockholm. Vi talar mycket (men inte tillräckligt) om bostadsbristen. Här är ett bekymmer till."
Här är vi åtminstone överens. Jag kan dock tycka att en stor del av de satsningar som bör göras ska vara på arbeten i övriga landet så att inflyttandet till Stockholm bromsas upp.
Eva, ja - jag brukar be folk ta ner fötter och så från säten, det är en bra början.
Håkan, jo som Blekingska i botten håller jag så klart med om att blekingeborna ska ha bra kollektivtrafik. Som miljömänniska ännu mer än för att jag har lokalkunskap. Dock är Stockholm mer beroende av kollektivtrafiken för att inte rasa ihop. Det är ett faktum.
När det gäller min eventuella politikska hållning så kan jag berätta att det enligt mig inte finns någon "fri" kolektivtrafik. Allt kostar, på ett eller annat sätt. Däremot anser jag att kollektivtrafiken ska skattesubventioneras, mer än idag.
Slutligen spärrarna, tack för tipset om byte av kort men jag är inte ensam om denna erfarenhet. På min tunnelbanestation bytte man spärrar för en månad sedan, det har definitivt försämrat min reseupplevelse.
Så, sammanfattningsvis. Jag vill ha mer kollektivtrafik till billigare pris för den enskilde. Jag tror också på öppna spärrlinjer och mer kontoller av resenärerna som ett bättre alternativ till dagens system. Det skulle minska stressen, öka produktiviteten och förbättra flödena i tunnelbanan väsentligt.
Skicka en kommentar