Vaknar på morgonkvisten och förbannar denna förkylning/öroninflammation som gör att jag får avstå träning även idag. Det känns hopplöst tråkigt att aldrig komma igång på riktigt. Hinner å andra sidan skumma flödet lite bättre och inser att jag inte missat särskilt mycket under tre dåligt uppkopplade dagar i Berlin.
Ser att en krönika fångat mångas öga. Det är den som så ofta lysande Johan Croneman som i DN skriver om flickors rätt till idrott, typ. Han skriver hur han inte kan acceptera att religionens regler innebär att flickor och kvinnor inte får utöva idrott. Han har helt rätt, så klart. Kom dock ihåg att oavsett vilken religion vi snackar om och som används som alibi som så är det män som tar sig rätten att styra över flickors och kvinnors liv. Och det finns grader i detta helvetet där Afghanistan och liknande länder så klart ligger på en otvetydig förstaplats.
Men, jag hoppas du läste hela krönikan när du ändå höll på. På slutet snuddar Croneman nämligen vid ytterligare en viktig sak. Det finns fler komplexa frågeställningar, säger han. Som till exempel att resurserna till fotbollstjejer i Sverige nästen alltid är sämre än för män (träningstider etc) men vi accepterar med en axelryckning. Alla ni som hyllat Croneman idag, ser ni sambandet? Orkade ni hela vägen eller nöjde ni er med att fördöma talibanerna?
Samtidigt i en annan morgontidning vill Björn Eriksson att kvinnor, flickor och familjer (som då är könlösa men mest kvinnliga som det verkar?) ska lösa de ordningsproblem som män har i samband med idrottsarrangemang. Eller läktare med "vårdat språk" eftersom det finns pappor som skulle skämmas om det kom ut hur dom beter sig. Därmed missar han målet fullständigt. Han har inte alls insett det Croneman verkar ha förstått. Det är nämligen inte kvinnornas närvaro eller ickenärvaro som är problemet. Det är strukturerna.
Varför ska män skämmas inför kvinnor och inte inför varandra? Varför ska kvinnor ta på sig feministfittakoftan för för att det ska hända något. Har ni män inget eget ansvar alls?
För tio år sedan höll Gudrun Schyman det beryktade talet som kom att gå under namnet talibantalet. Minns du det? Du kan läsa det här, och fundera på vad som hänt sedan dess. Skulle du inte palla att läsa hela talet kan jag berätta vad det var som upprörde folk så in i bängen. Jo, det var det faktum att Gudrun vågade sig på att säga att det är samma strukturer där som här, samma strukturer som förbjuder flickor att spela cricket i Afghanistan som får män att hata kvinnor på våra fotbollsläktare, oavsett om det står en kvinna bredvid dem eller inte. Det kan vara värt att fundera över en gång till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar