I morgon för ett år sedan började jag på nytt jobb. Det var pirrigt på många sätt och vis. På första dagen på jobbet drog jag till Arlanda för att åka vidare till San Fransisco. Det var en resa på fjorton timmar och första gången jag var i USA. Väl på plats tillbringade vi tre nätter på ett konferenshotell och försökte göra bra saker med jetleg i hela huvudet och kroppen. Jag var förvirrad och väldigt nervös när jag tog till orda där på konfernsen. Och så åkte vi hem.
Nu ett år senare har jag varit ett par vändor i USA. Jag kan jag konstatera att jag var riktigt kass och okunnig där i San Fransisco. Men, jag kan också konstatera att jag mötte sjukt mycket bra folk och att det vi gjorde där första dagarna på jobbet faktiskt har betytt något. Resultatet av resan finns här. Jag är faktiskt refererad i en fotnot.
Nåja, som sagt - tiden går fort. Det är alltså ett år sedan jag bytte jobb. Jag har fortfarande världens bästa jobb där jag lär mig saker hela tiden. Både om mig själv och juridik, vård, utbildning, relationer, bistånd och ja - det finns ingen ände. Men, i morgon blir det ändå annorlunda på jobbet. Då slutar min allra bästaste jobbarkompis. Exakt ett år efter jag började men hela sexton år för henne. Jag är glad för detta året men jag kommer att sakna denna klippa av kunskap, rolighet, coolhet och trygghet. Det blir inte lätt men jag ska göra mitt bästa att föra facklan vidare. Och, vi får hålla i hatten när det gäller folkhälsan. Har en känsla av att det blir åka av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar