fredag 4 mars 2011

Hur många folkmord står vi ut med?

I morse kom jag till jobbet sent. Det berodde på att jag vinkade av min mamma på stationen. Det har varit väldigt trevligt att henne här men också lite oroande för hon är väldigt virrig, det går inte att komma ifrån. Nåja, på väg till jobbet lyssnade jag på Ring P1, ett program som jag vanligtvis avskyr (eller åtminstone inte gillar) men i morse blev jag faktiskt berörd.

Det var en kvinna som ringde in och ville, nej krävde, att Sverige skulle göra något åt flyktingsituationen i Tunisien och Libyen. Hon sa ungefär; vi kan inte sitta här och inte göra något när gästarbetare som flyr från inbördeskriget sitter under filtar i regnet och fryser och svälter. Vi kan inte skicka ett Herculesplan för att hämta 9 svenskar och sedan vara nöjda. Ställ in melodifestivalen och gör en insamlingsgala, skicka förnödenheter, sätt stopp för....

Ja, just det! För vad då? Vad är det som pågår i Libyen? Flyktingsituationen är fruktansvärd men den består mest av just gästarbetare och andra utlänningar. Hur är det för människorna som tvingas vara kvar? Vad är det som pågår i Libyen? Hur lång tid tog det innan världen gick in i Jugoslavien, i Rwanda eller i Darfur? Står vi ut med att vända ryggen till igen? Vi vet så det finns inga ursäkter. Vi vet!

2 kommentarer:

Jah Hollis sa...

Än så länge är det väl ett inbördeskrig som pågår i Libyen. Världssamfundet (FN) har väl ännu så länge inte lyckats reda ut några sådana på något bra sätt. Jag tror, dessvärre, att det kan bli en än värre situation i landet om andra nationer eller sammanslutningar av länder börjar att handgripligen blanda sig in striderna.

Alla smutsiga detaljer sa...

Det var just vad vi sa i Rwanda och Jugoslavien också. Ett folkmord brukar börja med ett inbördeskrig.