Vissa dagar får jag en längtan efter att gå hela vägen och verkligen bli stenhård i förhållande till mig själv. Bli nyttig, träna hårt, leva ekologiskt och gott. Att ta mig an ett så nära straight edge liv som möjligt. Det kräver en ordentlig storstädning på många plan så det blir oftast inte så mycket mer längtan.
Varför skulle man då utsätta sig för något sådant? Jo ibland tror jag att man kan tänka skarpare tankar och vara mer fokuserad om man blir disciplinerad på alla plan. Dessutom kräver det att man blir mer fokuserad på sig själv, det kanske skulle vara skönt ibland. Risken är bara att man på vägen blir tråkig. Det har jag ingen lust med.
Nåja, det lär ändå inte hända. Jag härdar ut i min kolhydratrensning. Det är i och för sig inget problem. Känner inget sug efter socker och inte efter spannmål heller. Vin smakar inte och öl är självklart inget alternativ. Börjar dock bli hyfsat trött på ägg och lax och broccoli och ost och vad det nu är men kämpar ett tag till. Snart ska jag prova med en mellanvariant. Får se om jag vågar.
1 kommentar:
Risken är att man blir ensidig och lätt fanatisk och oförstående inför andra och det vill man ju inte bli. Eller?
Skicka en kommentar