tisdag 16 juni 2009

Kompromissernas mästare

Jag pysslar väldigt mycket med förhandlingar. Jag gör det på jobbet, jag gör det på fritiden och jag gör det hemma. Självklart är det olika spel som spelas på de olika arenorna men det kan konstateras att jag genom att ta med mig olika knep (och ibland att låta bli att ta med mig olika knep) från de olika spelplanerna faktiskt kommer längre och längre. Jag skulle till och med kunna drista mig till att påstå att jag är ganska bra på det.

Att vara en bra förhandlare kräver skinn på näsan. Det gäller att veta vad man vill och hur stort ens mandat är. Det handlar om att syna motpartens kort och att aldrig visa osäkerhet. Jag har märkt genom åren att om man håller ryggen fri genom att hela tiden kolla av sitt stöd kommer man mycket längre.

På mitt jobb pågår just nu positionsmarkeringar, tuppfäktningar och svansviftande om vart annat. Jag har gjort det här så länge så det är väldigt mycket rutin. För mig som inte tillhör Det Stora Partiet krävs det mycket tålamod för att inte flyga i taket. Det är villkoren för public service blandat med förtursförklaring till domstol samtidigt som man ska bevaka positioner och navigera mellan ilskna medspelare och motspelare. Processer, processer, processer. Förankring, förankring, förankring. Det kan kännas lite tjatigt ibland.

På min fritid förhandlar jag med samma Parti om att "rädda hyresrätten". Det är ett styvt jobb eftersom mina motparter har mycket mindre kompetens när det gäller kompromisser och samarbete än på riksplanet. Är man van att ratta själv blir det väldigt jobbigt med dubbelkomando. Jag har fortfarande hoppet om att "vinna" något.

På hemmaplan däremot förlorar jag ständigt. Där är det tonåringarnas lag som gäller. Samtidigt som jag försöker vara tydlig är jag alldeles för "soft on crime". Nä, förhandla kan jag men att vinna över tonåringarna är stört omöjligt!

2 kommentarer:

Mikael K sa...

Och som du vann. Fantastiskt bra jobbat!

Hemmaplan kan vara svårt att lira på, när det sedan handlar om derbyn kan det bli riktigt jobbigt. Stå på dig.

Eva Nygren sa...

Jättefin post. Stora och lill världen, olika förhållningssätt. Det rationella och emotionella. Inte sant? Känner igen det du beskriver på många sätt.