Statlig rasism?

Det finns rapporter som visar att kvinnor med invandrarbakgrund som anmäler övergrepp mer sällan blir trodda och ibland inte ens får göra anmälan hos polisen. Det finns undersökningar som visar att män med invandrarbakgrund oftare blir stoppade och misstänkta för brott av polisen. Statistik visar att män med invandrarbakgrund får längre straff än etniska svenskar för likvärdiga brott.

Jo, det är sant.

Att polisen inte lägger ihop ett och ett och får det till två på en gång när det gäller skjutningarna i Malmö bygger på samma ryggmärgsreaktion. Först ska man utesluta gängbrottslighet - vad det nu är - sedan letar man andra motiv.

Samma vapen har använts mot män med invandrarbagrund som inte har någon koppling till varandra eller till någon så kallad gängbrottslighet. Är det polisens förutfattade meningar som lägger hinder i vägen för att utredningen ska gå åt rätt håll? Hindrar fördomar polisen att hitta gärningsmannen och skydda människorna?

Kan det dessutom finnas ett samband mellan det där jävla locket vi påstås inte få lyfta på och det här? Det ser ju just nu ut som en spegelbild av 1991, det går inte att komma ifrån. Gör som jag och många med mig. Lova att aldrig hålla tyst när du hör någon säga något rasistiskt, oavsett var du hör det och från vem.

Jag fick sån lust att spela Linton.

Passion

När jag iigår kom hem från jobbet (och en timmas övningskörning med äldsta dottern i rusningstrafik) möttes jag som vanligt av ett berg av disk. Jag undrar verkligen hur det kan bli så? Jag hade ju tänkt slänga in lite mat i ugnen och sedan sticka ut och springa. Tappade lite styrfart och kände mig trött.

Nåja, skam den som ger sig. Ner med händerna i diskbaljan. Jag hatar att laga mat i ett stökigt kök och gör hellre saker i "fel" ordning och dubbelt så många gånger. Som vanligt diskar jag med öronproppar - eller ja - hörlurar och just igår hamnade jag i programmet biblioteket som jag normalt inte lyssnar på. Alltså inte av princip utan för att jag normalt inte diskar eller så vid den aktuella tiden.

Först hade jag tänkt byta kanal eftersom jag inte har haft något särskilt intresse av huvudpersonen i programmet men det tog inte många minuter innan jag var fast. Programmet handlade om Käbi Laretei, pianist och författare, och hennes passionerade förhållande till musik och för den delen livet. Käbi fyller snart 90 men hon beskrev sina upplevelser så det ångade om det. Hon är ingen blyg kvinna och hon kan beskriva pirret.

Det var inte bara musik och det var inte bara passion, det var helt enkelt sex.

När jag hade lyssnat klart var jag tvungen att sticka ut och springa en sväng.

Hål

Bet sönder en tand. Det var ett hål i tanden som blev ett hål i plånboken. Satte på mig kappan. Tappade en knapp som betydde ett knapphål för mycket. Har ett hål i själen och ett hål i hjärtat.

Nu diskuteras Afghanistan. Ska vi vara där eller inte? Jag har sagt det förut; är det inte dags att börja snacka fred nu? Vi pratar vapen och vi pratar om hur många liv som vi kan spilla. Då handlar det så klart om SVENSKA liv. Dom andra??? Ja, du fattar.

När jag var liten ville man undvika krig. Nu finns inga alternativ. Jag vill ha fred!

Har vi inte grävt för många hål?

Copy and paste

Om man är normalt funtad bör man efter en busig helg sova väldigt gott när söndagen väl kommer.

Inte jag.

Vet inte om det är Luther som snurrar runt i huvudet eller vad det är men någon vidare vila blev det inte.

Har massor av deadlines i veckan. Inspirationen vill inte riktigt infinna sig. Det betyder att copy and paste blir väl använt å andra sidan. Klipp och klistra är kanske fusk men effektivt när orden tryter.

För att jag är så trött fuskar jag även i bloggen och klipper in en himla rolig liten film som snurrat runt ett tag på fejan och som kom mig till livs idag. Håll till godo.

Dåliga nötter

Gick ut igår. Kände att jag behövde det. Min gode vän från förr spelade med sitt band så jag och Herr Slow stack iväg. Fru Slow stannade hemma - klokt vid eftertanke.

Hur som helst, vi lyssnade på bandet och drack öl. Det var trevligt och lite känsla från den gamla goda tiden. Efter spelningen tänkte jag visa herr Slow lite av "mina" hoods där jag helst leker så vi gick vidare till Halvan men där var det fullsatt av ungdomar. Inge läge för oss helt enkelt. Tog en sväng förbi Black and brown och det var där det hände.

Herr Slow föreslog tilltugg till drycken.

Nötterna, jag borde aldrig ätit dom där nötterna.

Tog en öl på B&B också. Satt en stund och snackade så kom jag på att en annan kompis spelade på ett hak i Gamla Stan. Vi promenerade iväg och hittade stället. Det serverades öl till musiken som höll på till långt in på natten.

Var inte så pigg i morse.

Tänk att dåliga nötter kan ge en sådan huvudvärk.

Tröst

Du vet ju att min pappa gick bort i början av veckan. Det känns fortfarande helt overkligt. Hittade bilder från i somras i datorn och blev varse. I morse var det själaringning i byn. Det vet folk knappast vad det är. Jag vet inte när sanningen ska komma ikapp mig.

Jag kommer på mig själv att trösta folk. Det handlar framför allt om människor i perferin. Dom ringer och säger "jag hörde" och sedan blir det tyst. Vad säger man då? Jo, det man förväntar sig att dom förväntar sig. Tröst.

"Pappa var ändå 80 år".
"Han var ju väldigt sjuk så vi visste ju vad som skulle komma".
"Man får vara tacksam att det gick så fort, han slapp ligga och lida".

NEJ!

Det finns ingen rättvisa eller förmildrande omständighet och jag vill inte trösta. Jag vill sörja och inser att det är svårare än jag någonsin trott.

Inte ger man fan i politiken

Just nu är jag otroligt mätt på politik. Jag förhandlar och funderar dagarna i ända och till slut är jag ändå bara en jävla politiker som inte fattar någonting. Det är ganska slitsamt för jag springer från jobbet för att hinna vara med och förhandla och sedan tillbaka hem för att träffa ungarna en minut innan jag sätter mig vid datorn för att skriva alla dokument som ska fram till nästa dags förhandlingar.

"Jo jo" tänker du "men hon blir säkert rik på kuppen".

Nepp så är det inte. Jag får inte en spänn för alla förhandlingar och allt spring. Det enda jag får är dåligt samvete och förhoppningsvis en eller annan seger utifrån det som jag lovade väljarna inför valet. Slutligen blir det ändå så att man är en svikare som inte fick igenom det ena eller det andra.

När min pappa låg sjuk på sjukhuset satt jag och min syster vid hans sida. Min syster håller på med liknande saker som jag men i ett landsting och för ett annat parti. Vid en annan säng i samma rum satt några andra anhöriga och pratade om situationen inom vården. "Tänk om dom som bestämmer visste hur det är", sa dom. Jag och min syster tittade på varandra men sa inget.

Det är väl lite poängen. Vi är vanligt folk också, vi som springer från möte till möte. Samtidigt som solen skiner ute och himlen är blå rusar jag vidare till ett möte till. Det blir ingen after work idag för jag måste förhandla om partistöd. Jag ska hinna äta med dottern idag, det är ett krav från min sida och jag hoppas inte att det är för mycket begärt.