Lättlurad

Igår ringde mobilen på eftermiddagen. Jag svarade som vanligt:

"Alla S"
"Hej, det är Tony - Gustafsson - -"
"Okej?? Hallå!?"
"Tränare i Hammarby"
"Eh, okej...."
"Jag ringer bara för att berätta...."

Vid det här laget har massor av tankar flugit omkring i huvudet. Visserligen har jag haft kontakt med centralt placerade personer i Hammarby på sista tiden men det har varit å jobbets vägnar. Jag har faktiskt pratat med folk i nästan alla allsvenska fotbollsklubbar, SEF och SvFF men det här är ju något annat.

"Hej, det är Tony..."

I min vildaste fantasi, och vild fantasi har jag, kunde jag inte komma på något smart att säga eller för den delen vad Tony skulle kunna vilja mig. Jag harklade mig lite och kände att lite vatten nog skulle behövas för detta samtal.

"På lördag är det premiär..."
"...ja..."
"...och då ringer jag dig som vanligt från omklädningsrummet med aktuell laguppställning"

Aha, det hade jag glömt. Jag tillhör ju den lyckliga skara som får ett litet samtal inför varje match. Det är så klart ett inspelat meddelande och alla som vill kan anmäla sig på hemsidan men jag känner mig ändå löjligt utvald när det ringer en timma innan match.

En av tankarna som hann rinna genom huvudet igår när Tony ringde var att han ville presentera klubbens nyförvärv. Gudarna ska veta att vi behöver ett eller två. Idag stänger transferfönstret, jag hoppas Tony ringer idag igen - och jag lovar att jag inte ska vara lika lättlurad då.

Och du Tony, ingen fara, vi ses på matchen.

Hur är det idag då?

Kanske är det jag, kanske är det Wanja eller kanske är det rent av du?

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport

Hostar och fräser och snorar och måste avstå från att ut och springa. Tråkigt, det känns som om jag så fort jag kommer upp i något tempo eller distans så går jag på pumpen. Nå, lite styrka har jag klarat av. Jag har "uppfunnit" en ny träningsform som jag tillämpar framför TV:n. I varje reklampaus under ett program gör jag någon styrkeövning. I fredags till exempel så gjorde jag styrkeövningar på boll under let´s dance. Det gick ganska bra men jag fick träningsvärk. Idag ska jag se till att få upp hantlarna från källaren också.

I övrigt har jag försökt bryta min egen tristess genom att titta på andra som idrottar. Igår begav jag mig till Eriksdalshallen för att se Bajen spöa Ystad i handbollskvarten. Väldigt spännande. På kvällen gick jag tre trappor ner till krogen i mitt hus där jag genomlevde VM-kval matchen. Jag gillar fotboll på krogen. I eftermiddag ska jag kröna sporthelgen med att ta mig till Bajens genrep inför allsvenskan. Som du vet har jag redan bevisat att jag är hard-core genom försäsong på Stadshagen så idag blir det bara att njuta av Söderstadion.

Att sitta i Eriksdalshallen med 1500 andra bajensupportrar är att höra till. Att tillsammans med stammisarna på krogen heja på landslaget är att höra till. Att komma till SÖS i eftermiddag ger en härlig känsla i magen av att det är vi mot dom. Det är härligt men det är också farligt. Det är så lätt att det istället för kärlek till det egna laget eller vad det nu kan vara blir förakt och hat mot dom andra. Glöm då för all del inte bort att ta ställning, mot allt hat och mot allt främligsförakt. Det blir så mycket bättre om vi är många som gör det.

Bekännelser

Jag har tråkigt. Jag har vuxit fast i min fåtölj. Jag är lat. Jag får liksom ingenting gjort. Ja, jag har fritidspolitiken, klubben och ungarna. Och så tränar jag - det är i och för sig kul. Men, annars har jag tråkigt. Jag måste verkligen komma ut mer. Jag måste verkligen vidga vyerna.

Hm, jag inser att en kris är på väg - och det är inte den ekonomiska krisen jag tänker på. Det är jag. Det är nu den kommer, mellanålderskrisen. Det är min första ålderskris. Jag har aldrig haft någon förut men nu tror jag att det är vad jag upplever.

Fast i karriären, fast i fåtöljen, fast i fällan, fast i ensamheten. Det enda som inte är fast är hullet.

Funderar på en tatuering, vad tror du om det?

Känner du fienden?

Dom fattigare blir fattigare, det ser systemet till. Har du inga pengar och lägre utbildning får du sämre vård. Bögar och ensamstående ska inte ha barn säger Hägglund. Bonusarna rullar och till och med arbetarrörelsens företrädare springer med i galoppen. Vem kan man lita på? När ska vi resa oss? Idag är en sådan dag när det liksom kryper i hela kroppen. När ska vi resa oss?

No mercy

Ett av samhällets ansvar är att avlasta brottsdrabbade. Det gör samhället bland annat genom att utdöma straff och sedan verkställa dom. På detta sätt behöver inte den brottsdrabbade, hans eller hennes anhöriga, betungas med ett "öga-för-öga" tänkande. Jag vet till exempel att om mina barn skulle bli utsatta för något hemskt skulle jag inte vara sen att ropa på både internering och kanske i värsta fall dödsstraff. Det är bra att samhället fattar dessa beslut så jag slipper.

På senare år har både direkta och indirekta brottsoffer givits mer och mer plats direkt och indirekt i rättsprocessen. Detta hänger ihop med att media blivit mer och mer ivriga att ge utrymme för dessa. Det är bilagor och uttalanden och öppna brev och till och med "slutpläderingar" och direktsända begravningar av våldsdödade. Jag är inte säker på att detta är till gagn för de brottsdrabbade. Debatten blir liksom inte särskilt saklig. Självklart vill den brottsdrabbade se brottslingen lida, det är mänskligt.

Till sist kommer dråpslaget; vad ska vi göra med Josef Fritzel?

Men kära nån´, lås in karln. Han är inte mentalt frisk och han ska ha vård, förmodligen resten av sitt liv.

Fakta är, om man jämför antalet anmälda våldsbrott de senaste 10 åren så har dessa ökat med 3 %, ungefär som antalet poliser. Samtidigt har antalet utdömda fängelseår fördubblats från 3000 till 6000 per år. Kan man då dra slutsatsen att hårdare straff ger färre brott? Knappast va. Jag är inte emot att man straffas men debatten får inte kantra som den gör idag. Samtidigt som straffen blir hårdare blir dessutom vägen tillbaka till samhället längre. Det är registerutdrag som gäller både för att få jobb, praktik och bostad. Vad är det för samhälle vi bygger, vad är det för samhälle vi vill ha.

Det är dags att börja tala kriminalpolitik igen.

UPA?

Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan hinna med (24) uppdatering 25 bolagsstyrelser varav 7 ordförandeuppdrag samtidigt som man är ordförande i LO och sitter i sossarnas inre krets. Hur sjutton ska man kunna sätta sig in i alla ärenden och fatta beslut som är genomtänkta och bra för organisationen?

Jag har suttit i ett antal statliga styrelser och nämnder. Det är inte ovanligt att ledamöter kommer till möten med oöppnade kuvert med handlingar. Personer som lyfter arvoden som inte är i närheten av det som du chockeras av men i mina ögon är skyhöga i förhållande till den arbetsinsats som görs. När jag pluggade lämnade jag ett styresleuppdrag som betalade 50 000 kronor om året för jag kunde inte stå för de beslut som jag förväntades stå bakom. Och ja, jag lämnade med buller och bång och gjorde publikt vad jag tyckte var fel. Det var många som höjde på ögonbrynen och andra som blev rent förbannade för nu förväntades ju dom också att ta ansvar.

Vad är det med folk som inte förstår det där med personligt ansvar. Jag inser att ärenden måste förberedas av tjänstemän och föredras av personer med särskild kunskap men när klubban väl faller finns det ingen annan att skylla på. Om jag inte står bakom beslutet så måste det framgå. Allt blir kanske inte som jag vill ha det men när beslutet är fattat är det mitt beslut - ingen annans. Skyll inte ifrån dig, helt enkelt!