Galningar

På ett sjukhus i Södertälje har en person gått till media för att han tröttnat på den rasism som han ansåg arbetskamraterna gav uttryck för. Tydligen inte bara i ord utan också i handling genom att ge personer med annan etnisk bakgrund än svensk sämre vård. Sjukhuset har då valt att kalla in en konsultfirma som ska "medla" i "konflikten". Ledningen svär sig fri och har inte uppfattat att kritiken är riktad mot dem. Alltså, är folk helt knäppa? Vem ska ta ansvar om inte ledningen och hur sjutton kan man utsätta en anställd för denna terror?

Samtidigt i riksdagen; igår anmälde Fredrik Federly regeringen till konstitutionsutskottet för hanteringen av pensionsuppgörelsen. Vansinnigt roligt tycker jag.

Samtidigt i huvudet på en folkpartist; Johan Persson kräver åter igen att polisen ska ta i med hårdhanskarna mot barn och ungdomar. Ge ungarna i Rosengård utegångsförbud och låt polisen ta hand om dom som inte sköter sig. Antar att den gode Johan också vill att polisen ska ordna fram jobb till dom 80% av befolkningen som inte har något, sen kan dom renovera husen, lösa trångboddheten och för all del starta en insamling så att skolan har resurser att ge barnen den undervisning dom har rätt till. På dom bara!

Får väl ge en liten kommentar till eländet på Söderstadion igår också;

Hur fan ska det gå?

Om ett år och en månad slutar min yngsta dotter grundskolan. Hon går i en kommunal grundskola några minuters promenad hemifrån. Jag har ju lite koll på ekonomin i min kommun eftersom jag har ett eller annat uppdrag som fritidspolitiker och därför vet jag att min yngsta dotter kommer att kunna ta sig igenom grundskolan utan att drabbas av det som snart komma skall.

I 3 av 4 kommuner börjar man nu skära ner på skolan(inte i min kommun ännu). Antalet skolbibliotek har drastiskt minskat, i privatskolor finns dom nästan inte alls. Skolhälsovård och kringresurser är nästa resurs att ryka. Till råga på allt har skolförvaltningarna ingen koll över huvud taget på hur man fördelar resurser mellan svaga och mer resursstarka barn. Detta oroar mig. Lärde vi oss ingenting under 90-talet?

Min yngsta dotter kommer alltså att klara sig. Hur är det med dina ungar eller ungar i din närhet? Ska dom bli en ny generation av barn i riskzonen. Jag tycker det är dags att vi kräver mera. Undersökningar visar att folk är beredda att betala mer i skatt om pengarna går till välfärden. Det är dags nu, kräv höjd skatt - inte minst för dom rika!

Pausmusik

Dom talar om bättre tider när jag talar om världens strider, ska jag sitta snällt och vänta? Och låtsas?



Natten är så lång, på lidandets perrong - jag mördas gång på gång, Jesus i Betong!



Inget att göra, inget att säga, inget att visa - inget att se!

Hipp hipp hurra

"Så drar vi igång, för andra gången faktiskt. Jag har nämligen just raderat mitt livs första blogginlägg. Men det kanske är lite symptomatiskt för mitt liv just nu."

Det har gått ett år nu sedan jag skrev ovanstående, ett helt år och 384 inlägg. Min målsättning då var förändring och den kvarstår. Grattis till mig även om inte så mycket har hänt ännu så länge! Jag får hur som helst en låt som väcker en massa minnen i present.



Annars tänker jag på min pappa idag. Han ska byta ut sitt knä och både han och mamma lider ganska mycket. Jag förstår det men är också glad för att det betyder lite mer rörlighet för min annars väldigt pigga 80:åriga pappa. Lycka till.

Deklaration och sånt

Jag har förträngt det där med deklarationen. Det är ju ingen fara, den ska ju vara inne först i morgon och allt jag behöver göra är att skicka ett sms. Jag äger inget, har inga avdrag och har inte en massa fonder och grejer som jag måste ta hand om. Pengarna som kommer in spenderas utan sorg, om inte av mig så av ungarna.

Men varför har jag då dragit ut på det på detta sätt?

Jo, jag är lite förvånad över att jag har fått så jädra mycket restskatt. Förra året tjänade jag mer pengar, ja rejält mycket mer, då fick jag tillbaka. Hur går det till? Den enda förklaringen jag kan komma på är att eftersom jag tjänar mindre så ingår jag inte i den stora planen - dom som Borg och grabbarna vill premiera. Visst är det lite konstigt? Hm...

Kalas och lite mediakritik

Hurra, hurra! Idag firar jag att jag har en dotter som fyller 17. Hur det nu har gått till förstår inte jag. 17 år! Jag göra en fin tårta med massor av röda bär och så ska vi gå ut och äta. Vi måste dock vara hemma senast kl 20. Längre än så lär jag inte få låna henne - sedan tar den där andra familjen över. Du vet den där som nästan alla tonåringar håller sig med - kompisarna.

I går var jag ute och firade första maj. Jag gick i det största av Sveriges alla demonstrationståg. Vi var 8000 som promenerade under de röda fanorna från Medborgarplatsen till Kungsträdgården. Väl där mötte ett par tusen till upp. Jag gick i en sektion ganska långt bak i tåget. Det innebar att vi inte hann fram till Kungsan förrän en bit in i huvudtalet som höll av vänsterns förstakandidat till Eu-parlamentet. Det gör inte så mycket för jag har redan bestämt mig för att rösta på Eva-Britt Svensson i EU-valet.

Det är lite skrämmande att media inte lyckts klämma ur sig en enda rad om den största demon. Inte en rad. Hur ofta går 8000 personer i en demonstration i Sverige? Prideparaden är visserligen större men det är en parad inte en demo. Det är EU-val om några veckor, om du inte bestämt dig ta och kolla in Eva-Britt på egen hand. Media lär inte hjälpa dig, dom är fullt upptagna med att se till att Piratpartiet och i värsta fall Sverigedemokraterna får sitt ljus. Kolla upp Eva-Britt här!

Visste du att?

Barnbidrag, allmän förskola, underhållsstöd, äldreomsorg, rösträtt, bostadsbidrag, a-kassa, kollektivavtal, LAS, MBL och alla andra förmåner du kan tänka dig - inga av dem är självklara. Till största delen är dom ett resultat av kvinnokamp och arbetarkamp. Detta borde vi lära oss i skolan.

För mig är det hur som helst skäl nog. Det fakutm att så många redan glömt vad som ligger bakom det som jag tar för givet räcker. Jag tar till gatorna och jag sjunger internationalen - bonusar och löner till trots. Jag gör det inte för Vanja - inte heller för Lasse eller Mona. Jag stämmer upp för alla dom som kämpat sig till de förmåner jag njuter idag. Jag gör det för att påminna mig själv om att det jag har inte är av gud givet utan resultatet av lång kamp.

Jag gör det för att jag vet även om kampen för att nå dit vi är idag var lång så går det fort att ta det ifrån oss.