I söndags var det partiledardebatt. En sorglig historia. Eller, det kanske är jag - inte dom. Kanske har jag kommit för långt ifrån. Kanske är jag inte i loopen tillräckligt för att svepas med av retoriken. Om du inte såg debatten så gör dig inte besvär så här i efterhand. Det var det gamla vanliga. Det var "peka med hela handen" och höja rösten-retorik. Det var upprört och det var försök till statsmannaskap som föll hyfsat platt.
Så drog Björklund kommunistkortet.
Herregud.
Sedan skulle de diskutera polis- och rättsfrågor. Den relevanta frågeställningen "varför löser polisen färre brott fast de blivit så många fler" besvarades så klart aldrig eftersom det vad jag vet inte finns ett svar. "Brottsligheten har minskat och fler känner sig trygga" sa Reinfeldt. "Myndigheter måste samverka kring vägar ut ur brottslighet" sa Sjöstedt. Bägge har rätt men sedan gick det snett.
"Domstolarna dömer för sjävsvåldigt och vi måste styra upp hanteringen" tyckte plötsligt såväl moderater som sverigedemokrater. För korta straff, för lite krav, för milda påföljder, det måste stävjas". Redan här tycker jag man nosar på gränsen till vad politiker ska lägga sig i när man faktiskt samtidigt anser att domstolarna ska vara självständiga.
Sjävklart skulle samtalet snart glida in på den friande våldtäktsdomen från för en dryg vecka sedan. De friade pojkarna, det vill säga de tonåringarna som inte är att betrakta som gärningsmän, kallades svinaktiga. Det dröp av förakt och det var en samstämmig partiledarkader som talade om den ännu ej lagakraftvunna domen. Jag tänker att politiker borde veta bättre. Jag tänker att politiker borde värna det sjävständiga rättsväsendet. Jag tänker att politiker bör ha massor av sypunkter på den lagstiftning som de själva styr över att förändra men inte över enskilda domar som domstolarna utdömt. I skrivande stund är det en vecka kvar tills domen vinner laga kraft.
Sedan läste jag det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar