I somras kom jag ut som icke Dylan-frälst. En sanning som möttes av skakade vänner med misstro. Jag lovade då att ändå göra ett försök och fick en platta i hemläxa. Sedan dess har jag med jämna mellanrum jobbat på att lära mig omfamnas av storheten.
Det har gått sådär men ändå framåt och nu vill jag redovisa att jag gillar flera låtar på Blond on blond-plattan till den grad att jag faktiskt väljer dem aktivt, inte bara när det är dags att göra läxan. Denna lilla trallvänliga pamflett till exempel som är ett utmärkt exempel på gullegull och sex på en gång.
Så där, nu är det sagt men jag är fortfarande inte frälst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar