Jag är ganska gammal. I morgon fyller mitt yngsta barn 19 och det innebär att jag har ett sista år kvar som något slags tonårsmamma. Det tar lite längre tid att komma igen efter en partynatt men vad spelar det egentligen för roll? Jag är faktiskt bättre nu än förr. Klokare, smartare, mer erfaren men fortfarande hyfsat intresserad. Jag är bättre nu än då helt enkelt.
Det finns en rädsla för att bli äldre. Jag delar den i och för sig. Det finns en oro för både hälsa och ensamhet. Jag förstår den. Men, samtidigt finns det en ljusnande framtid. Om vi bara vågar ta för oss. Jobbet är mer inspirerande. Samtalen har mer djup. Människorna omkring mig är valda med mer omsorg. Vi famlar inte riktigt lika mycket som då. Om vi bara vågar njuta av det faktum att vi är lite bättre nu än vi var då.
Det svåraste med att bli äldre är att det är mer riskfyllt att ta det där steget. Att våga kasta sig ut i galenskap. Å andra sidan, det bästa är att man inte behöver göra det. Det behöver ju inte vara så mycket drama hela tiden. Det är fördelen men att vara bättre nu än då.
Om vi har en historia kan vi väl ha en framtid, eller? Vi var ju unga ihop, då kan vi ju stå ut med att vara gamla ihop.
Herregud, vi har ju aldrig varit bättre än nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar