Har funderat över vad kultur får kosta. Självklart på förekommen anledning men också i största allmänhet. Det finns många aspekter på denna fråga. Vad är samhället berett att investera, i infrastruktur, enskilda konstnärer och din och min faktiska tillgång? Vad är du och jag beredda att betala för att konsumera kultur och konst? Vem sjutton ska se till att konstnärer som ännu inte hunnit etablera sig eller har en mindre produktiv period kan överleva?
Konst, litteratur, film, musik sprids utan att någon egentligen behöver betala ett öre. Nätet ger oanade möjligheter för just detta. Det som kostar är inträde till våra gemensamma kulturskatter i form av museer, liveframträdanden etc. Och så klart, är kulturen inte ständigt kommersiellt gångbar - då får konstnären själv betala ett högt pris.
Detta är inte minst ett resultat av att vi idag måste vara ständigt produktiva och lönsamma för att få finnas. Regeringen vill ha fler låglönejobb men en lågavlönad konstnär som berikar alla våras liv är till last. "Det är ingen rättighet att vara kulturarbetare" skrev någon i den stora dagstidningen. Så är det självklart. Men, är det kanske en rättighet att leva i ett samhälle där konsten och kulturen är en levande och välkommen del av oss? Jag tycker det och just nu är det trångt och tomt.
1 kommentar:
Är du vuxen så skall du betala det fulla priset utan skattesubventioner för att se kultur.
Är du vuxen kulturarbetare så får du se till att det finns de som vill betala för det du presenterar.
Simple as that!
Skicka en kommentar