Vaknade kl 04.47 i natt av att en ruta krossades. Det låter väldigt mycket i en sovande stad. Jag visste på en gång vad det var fråga om för det är inte första gången jag vaknade av detta ljud. Av att någon krossar rutan för att göra inbrott på restaurangen på bottenvåningen av vårt hus. Jag tittade ut genom fönstret och efter en stund kom en man lufsande ut genom den krossade rutan med ett gäng spritflaskor i famnen. Fyra, fem - så många han kunde bära. Ett fattigt byte kan man tycka och sorgligt både för restaurangägaren och snubben som tydligen behövde spriten.
Sov en orolig sömn fram tills klockan ringde. Drömde om min pappa. Det har jag inte gjort på länge men han satt där på sin plats i köket och väntade på maten. Satt där och skrattade lite och var glad. Jag var på besök med två riksdagsledamöter av någon konstig anledning. Märkligt. Men, det var fint att drömma om pappa. Vaknade med en varm känsla.
På väg till jobbet läste jag om den nioåriga pojken, född i Sverige men etiopisk medborgare, och hans småsyskon som nu ska utvisas. Barnen har bott hela sitt liv i Sverige. Nio år är ganska lång tid. Samtidigt fortsätter polisen jaga papperslösa människor i tunnelbanan och på gator och torg. Det är så sorgligt. Det är så kallt. Det är så omänskligt. I tunnelbaneuppgången vid jobbet sitter spillror av människor på golvet. Det är kallt, det har nog sovit ute i natt. Polisen fortsätter jaga papperslösa. Och den nioåriga pojken som är född i Sverige och har bott här i hela sitt liv ska nu avvisas till Etiopien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar