Fritidsgårdar

Jag växte upp på landet. Sjävklart fanns det inga fritidsgårdar där jag bodde men det fanns en samlingslokal. Den användes till det mesta. Husmorsgymnastik under ledning av en LP-skiva på en raspig grammofon, fester för de vuxna och inte minst - fredagsdisco som vi ungar fixade när andan föll på. Lokalen användes också som gympasal till småskolan varför det fanns lite mjuka mattor som blev ett fint litet myshörn. Silkespapper över lamporna och samma raspiga grammofon som användes till gympan för mammorna, sedan var vi "god to go".

Igår besökte jag en riktig fritidsgård med biljardbord och hockeyspel. De flesta besökarna var i min egen ålder och i fiket serverades öl. Det var kompisar från förr, verkligen från förr. Många hade jag inte sett på 20 år men tiden verkar ha stått stilla för många. Vi har inte blivit äldre, bara lite klokare. Anledningen till detta fritidsgårdshäng var några vänner börjat spela vad de själva kallar klassisk musik och igår var det premiärspelning. Den klassiska musiken består av Clash-covers och det var fullt ös från början till slut.

Under spelningen sneglade jag över axeln, där stod en ung man med nitar och spikes. Han var väl i åldern som är mer relevant för ett besök på fritidsgård eller något däröver. När det visade sig att han var sonen till en av gitarristerna i bandet slöt sig cirkeln en gång till. Det var en härlig kväll!