onsdag 3 november 2010

Tänker på annat

Imorgon är det begravning. Jag tänker mest på annat. Det är svårt att tänka på svåra saker. Världsliga saker som biljetter till cupfinalen. Fika till gästerna som kommer långväga ifrån. Regn, lövkrattning, inköpslistor. Det är svårt att tänka på svåra saker. Mamma är väldigt ledsen.

Idag är det partiledardebatt och liksom jag berättat tidigare skulle jag och pappa gått igenom replikerna i efterhand. Det kommer vi inte att göra idag. Jag tror han hade tyckt att Lasse inte skulle diskuterat Afghanistan med Mona och att Maud som vanligt var dålig och Fredrik dryg. Jag är övertygad om att han hade oroat sig över Jimmie men ogillat hans tal. Jag tror att han skulle ha gillat Lasses huvudanförande (även om jag i skrivande stund inte hört det). Pappa gillade som sagt politik.

Jag har funderat mycket över vad pappa givit mig. Han har så klart sin del i min uppfostran. Att alltid ta ställning för den svaga och att respektera alla människors lika värde delar jag med både pappa och mamma. Det är sådan där allmänna saker. På det personliga planet har pappa alltid har tyckt och visat att jag är viktig. Det är en trygg insikt som format mig.

Även om pappa reste mycket när jag var barn och även om vi levt långt ifrån varandra hela mitt vuxna liv så har pappa alltid haft tid att lyssna och faktiskt tycka att det jag haft att säga varit värt att lyssna till. Inte så att vi alltid varit överens men det är lyssnandet som varit det viktiga. Jag har nog inte insett det förrän nyss. Men lärdomen jag tar med mig in i framtiden är att alltid försöka få mina nära och kära att känna att dom är viktiga. Att dom alltid är värda att lyssna till. Och kanske inte bara dom som är nära, utan alla andra också.

tisdag 2 november 2010

Liten och rädd

Åker söderut, igen. Åker mot barndomshemmet där mamma och pappa varit tryggheten i väggarna. Tryggheten som alltid funnits där. För första gången ska jag komma hem till barndomshemmet med vetskapen att pappa inte kommer ut och möter för en bilinspektion.

Jag är självklart oändligt glad för att möta mamma och att vi tillsammans ska kunna bära vår sorg. Jag är så klart oändligt glad att hon finns där liksom min syster. Samtidigt är jag oändligt ledsen och oändligt rädd och oändligt tacksam för allt jag fått.

Min pappa finns inte längre men han finns i varje steg jag tar. Min pappa som givit mig allt som jag är.

måndag 1 november 2010

Vilka är egentligen terroristerna?

I helgen har det varit terrorvarning på stan i Göteborg. Polisen säger sig har kvalificerad information om ett verkligt hot och efterhand har det visat sig att det är köpcentrat Nordstan som varit målet för terrorn. Polisen som har koll på grejorna har snappat upp hotet och också hittat möjliga gärningsmän Nämligen fyra personer med syrisk bakgrund som bott i Göteborg i hela sina vuxna liv.

När en av dom misstänkta idag berättar hur gripandet av dom fyra gått till går det kårar genom min kropp. Plötsligt är vi tillbaka i den iskalla tiden direkt efter WTC. Vad som helst passerar utan att någon blinkar. Mannen på radion beskriver hur 15-20 män i full stridsmundering tränger sig in i hans hem kl sex på morgonen när alla ligger och sover. Med våld tvingas han ner på marken och får sedan, inför sina barn, sitta naken i 45 minuter med händerna bakom nacken.

Abu Ghraib någon?

I radion intervjuvas Anne Ramberg från advokatsamfundet och Lars Nicander från Institutet för asymmetriska hot och terrorismstudier vid försvarshögskolan. Anne säger att det finns en möjlighet att det använts övervåld vid ingripandet eftersom man aldrig får använda mer våld än nöden kräver. Lars däremot säger att man aldrig kan vara nog säker och om man misstänker någon för förberedelser för terrorbrott så kan det bli så här. Han säger också att det är fullt normalt att polisen säger att det är ett allvarligt hot men att ingen behöver vara orolig för att gå ut på stan.

Seriöst, menar mannen allvar?

När inslaget ska avannonseras tackar programledaren dom medverkande. Anne Ramberg från Advokatsamfundet och Lars Nicander från Institutet för assyriska hot! Hon korrigerar sig strax men felsägningen säger en del den också.

Vi går mot mörkare tider.

söndag 31 oktober 2010

Makt och korruption

Tänkte skriva lite smutsiga detaljer om det politiska spelet kring morgondagens val av KSO i hemkommunen. För dig som inte vet så betyder KSO kommunstyrelsens ordförande vilket betyder typ statsministern i kommunen. Började på en sådan text men efter ett par stycken av krånglig text tänkte jag att "vem bryr sig"? Så, jag raderade och började om.

Kanske kommer denna sista söndagen i oktober innebära överraskande kontakter som ställer allt på ända. Man kan konstatera att inget är klart förrän allt är klart. Med alla dom turer som varit hittills så förvånar ingenting längre. Imorgon ska jag i alla fall göra debut som ledamot av kommunfullmäktige. Det ska bli väldigt spännande och jag ser verkligen fram mot att debattera, verkligen.

Politik håller man som sagt vanligtvis (förhoppningsvis) på med för att man vill förändra. Ibland handlar det om att bevara. Andra vill bara berika sig själva och det är då makten verkligen korrumperar. Det är inte ofta jag och Peter Wolodarski är överens men här är han "spot on".

lördag 30 oktober 2010

Återhämtning

Ska ha en dag av återhämtning idag. Är galet förkyld, hostar och nyser för fulla muggar. Får väl skylla mig själv. Far runt som en tok mellan möten och fotboll och möten och jobb och ungar och bandy och möten. Träningen har fått sitta emellan men det är nog lika bra eftersom träning och förkylning inte är en bra kombo.

Till råga på allt har jag fått tillbaka ming gamla magkatarr. Det är lite jobbigt för det var flera år sedan sist. Som sagt, det har varit mycket stress, dålig sömn och dessutom för lite tid för sorg. Någonstans måste det ju komma ut. Jag behöver verkligen lära mig.

Pyssel är en bra sysselsättning när man behöver ta hand om sig själv. Det är sticksäsong och egentligen får jag inte sticka för att jag har ont men små saker är väl okej? Jag har letat länge och nu har jag äntligen fått tag på barnangarn. Alltså, ett garn gjort av bananbarksfibrer. Eftersom det var omöjligt att hitta i butik ringde jag grossisten som skickade några härvor till mig. Färgerna är valda med omsorg. Några mer än dom andra.


fredag 29 oktober 2010

Den nya moralen

Inför valet 2006 var jag med i en debatt på en gymnasieskola på Södermalm i Stockholm. Det var jag, en präst, en person från KRIS och så var det Hillevi Engström (M). Debatten var inte en vanlig politisk debatt för den handlade ganska mycket om moral- och värderingsfrågor. Eleverna fick ställa frågor och vi svarade efter förmåga.

Vid ett tillfälle frågade en elev vad hon skulle göra eftersom hon var orolig över en vän som hon misstänkte hade problem med droger. Hillevi svarade direkt - POLISANMÄL. Jag tyckte istället att hon skulle prata med en vuxen som hon kände förtroende för eftersom hennes kompis antagligen behövde hjälp och det är inte ett uppdrag för en 16-åring.

En stund senare fick vi en fråga hur vi skulle agera om vi upptäckte att en granne/bekant anlitade svart arbetskraft. "Polisanmäl" sa jag, "det är olagligt och oetiskt och dessutom utsätter det arbetstagaren för risker och ekonomiska förluster". Jag fick snabbt en skarp blick från Engström. "Det kan man väl inte göra" sa hon. "Alla känner väl någon som....".

Att låta sig smörjas av företag på bjudresor, att få ett hyreskontrakt på fina gatan som strax ska säljas ut som bostadsrätt, att trixa med skatten, att skita i tv-licensen. Att ständigt balansera på gränsen mellan lagligt - olagligt, lämpligt - olämpligt, etiskt - oetiskt. När allt handlar om att skaffa sig själv förmåner och att fylla den egna plånboken är det lätt att bli fartblind. Det är den nya moralen, det är dom nya moderaterna.