Dagens hetaste diskussion verkar vara vilka statsråd som bör sparkas nu i halvtid. Alla om du frågar mig, jag är helt klart redo för ett nyval! Nej, men skämt å sido verkar i alla fall stora delar av svenska folket vara redo för ett skifte. I dagens demoskop har de samlade borgerliga knappt 40 % och oppositionen 57,5. I min värld är det framför allt två siffror som glädjer. Kristdemokraterna får 3,1 och Sverigedemokraterna 2,1. Fin-fint tycker jag!
Hur nu s-v-mp ska får ihop det är en annan femma, men det lär väl ge sig. Jag håller med denna bloggkamrat att det uppenbarligen inte är mer högerpolitik som folk behöver/vill ha i alla fall. Diskussionen på DN-debatt(här och här och här) ger en fingervisning om att det i alla fall blir en batalj om vägen fram. Det är bra tycker jag, folk behöver bli varse att det finns alternativ att välja på.
Jädrar vilket tråkigt inlägg det här blev, det är fredag och solen skiner. Det får vi göra något åt - ja inte att det är fredag och att solen skiner, men tråkigheten. Here goes:
om vardag, politik, musik, idrott, ungar, jobb och den där känslan som man längtar efter...
fredag 12 september 2008
torsdag 11 september 2008
Småsaker eller dagens morgonradioprat
Äntligen:
Johan Staël von Holstein lämnar kulturrådet. Von Holstein kommenterar själv sin avgång med att han tycker att det är tråkigt att han lämnar kulturrådet eftersom han tycker han behövs.
Män och personer:
Varför finns det så få kvinnor men så många män och personer? Talesmän och talespersoner men sällan taleskvinnor menar jag. De få gånger man hittar taleskvinnor är om de är företrädare för just kvinnoorganisationer, inte om de företräder exempelvis partier eller liknande.
Tips från coachen:
I Frankrike har inrikesdepartementet (justitie) lagt fram ett kontroversiellt lagförslag om ett register över orosmoment. Försvardepartementet protesterar. Alltså, det rakt motsatta mot den svenska FRA-situationen. Folket protesterar på bägge ställena. Presidenten står inte emot kritiken utan drar tillbaka lagförslaget. Något att tänka på Fredrik.
Rondellhundar:
Har SÄPO verkligen ingen mediaträning alls för sina företrädare? Det var väl ingen rondellhundskris man hade i Danmark? Man kan ju fundera över hur snacket går i myndighetens fikarum.
Klicka på respektive rubrik, ha först en åsikt och sedan en bra dag!
Johan Staël von Holstein lämnar kulturrådet. Von Holstein kommenterar själv sin avgång med att han tycker att det är tråkigt att han lämnar kulturrådet eftersom han tycker han behövs.
Män och personer:
Varför finns det så få kvinnor men så många män och personer? Talesmän och talespersoner men sällan taleskvinnor menar jag. De få gånger man hittar taleskvinnor är om de är företrädare för just kvinnoorganisationer, inte om de företräder exempelvis partier eller liknande.
Tips från coachen:
I Frankrike har inrikesdepartementet (justitie) lagt fram ett kontroversiellt lagförslag om ett register över orosmoment. Försvardepartementet protesterar. Alltså, det rakt motsatta mot den svenska FRA-situationen. Folket protesterar på bägge ställena. Presidenten står inte emot kritiken utan drar tillbaka lagförslaget. Något att tänka på Fredrik.
Rondellhundar:
Har SÄPO verkligen ingen mediaträning alls för sina företrädare? Det var väl ingen rondellhundskris man hade i Danmark? Man kan ju fundera över hur snacket går i myndighetens fikarum.
Klicka på respektive rubrik, ha först en åsikt och sedan en bra dag!
onsdag 10 september 2008
Lyckade människor
Jag vet en generaldirektör som med sitt punkband blivit fälld i radionämnden. Jag vet en gammal punkare som nu är specialistläkare, jag vet en som är jurist, en som är propagandaminister, ett helt gäng är byrådirektörer och några andra är journalister. I en diskussion på facebook ville många hävda att gamla punkare blev " något inom teater, reklam eller annan media".
Forskningen har nu kommit fram till att gamla punkare är lyckade/lyckliga människor. Det kan du läsa om här. Den kreativa andan i punkrörelsen med alla skivbolag, fanzines och annat har ritat ut vägen.
Men, jag vet också kamrater som inte alls följde med på den vågen. De som faktiskt tog ett helt annat tåg eller rent av blev kvar på perongen. De som slog följe med drogerna eller de som inte orkade vara med längre. Är dom en parameter i forskningen också?
Forskningen har nu kommit fram till att gamla punkare är lyckade/lyckliga människor. Det kan du läsa om här. Den kreativa andan i punkrörelsen med alla skivbolag, fanzines och annat har ritat ut vägen.
Men, jag vet också kamrater som inte alls följde med på den vågen. De som faktiskt tog ett helt annat tåg eller rent av blev kvar på perongen. De som slog följe med drogerna eller de som inte orkade vara med längre. Är dom en parameter i forskningen också?
tisdag 9 september 2008
Jag är ingen Svensson
När jag cyklade hem igår såg jag tre promenerande småpunkare framför mig. De var verkligen jättefina med konstfärdiga frisyrer, gaffatejpade skinnjackor och kängor. Ålder så där mellan 12 och 14. Jag drömde mig bort lite grann och tappade väl uppmärksamheten.
Den minste av de tre hoppade plötsligt ut framför cykeln eftersom en turist hade höjt en kamera en bit bort och den unge mannen ville gärna vara med på bild. Jag lyckades gira undan men var tvungen att spänna ögonen i pojken och med sträng röst säga;
- Se dig för!
Då tittade den unge punkaren ilsket på mig och frågade;
- Va´då rå´, blev du rädd eller? Tycker du jag ser så farlig ut?
Tonfallet, blicken - han var verkligen på riktigt. Jag vet inte hur det gick till men jag gjorde det oförlåtliga. Jag sa det han minst av allt ville höra;
- Du, ta det lungt. Ni är ju jag för 30 år sedan...
Lillpunkaren ville gärna fortsätta vara lite kaxig men då klev den äldsta av de tre fram, hon tog honom i ärmen och sa;
- B, lägg av. Fattar du inte? Hon är ingen Svensson.
Oj, vad säger man?
- Tack!
Den minste av de tre hoppade plötsligt ut framför cykeln eftersom en turist hade höjt en kamera en bit bort och den unge mannen ville gärna vara med på bild. Jag lyckades gira undan men var tvungen att spänna ögonen i pojken och med sträng röst säga;
- Se dig för!
Då tittade den unge punkaren ilsket på mig och frågade;
- Va´då rå´, blev du rädd eller? Tycker du jag ser så farlig ut?
Tonfallet, blicken - han var verkligen på riktigt. Jag vet inte hur det gick till men jag gjorde det oförlåtliga. Jag sa det han minst av allt ville höra;
- Du, ta det lungt. Ni är ju jag för 30 år sedan...
Lillpunkaren ville gärna fortsätta vara lite kaxig men då klev den äldsta av de tre fram, hon tog honom i ärmen och sa;
- B, lägg av. Fattar du inte? Hon är ingen Svensson.
Oj, vad säger man?
- Tack!
måndag 8 september 2008
Offentlighet och sekretess
Såg i helgen att Beatrice Ask reagerar på uppgifterna om att det finns bilder och andra delar av förundersökningen av det så kallade Arbogamålet på nätet. Jag hoppas att hon reagerar med ryggmärgen och sedan kommer till sans.
Sjävlklart är det förskräckligt att någon finner nöje i att lägga upp denna typ av info på nätet. Det är kanske ännu mer märkligt att någon vill titta på det. När makabra bilder och texter publiceras i Aftonbladet eller Expressen tittar i alla fall jag gärna åt andra håller, jag finner inget nöje i eller behov av den typen av "information".
Samtidigt vill jag starkt ifrågasätta om det är rätt väg att gå att så fort någon utnyttjar sina rättigheter extensivt så ska vi ändra lagen. Jag funderar på om frågan om Osmo Vallo någonsin hade kommit till allmänhetens kännedom om vi inte hade haft rätt att ta del av förunderökningen? Jag funderar också på om vi går mot ett samhälle av mindre insyn, riskerar vi då inte samtidigt kontrollmekanismer som är nödvändiga för demokrati? Jag vill kunna ha insyn i vad polisen håller på med, vad politiker håller på med och vad andra offentliga instanser gör.
Mer insyn, inte mindre och tänk efter vilka konsekvenser eventuella lagändringar får. Det är handlingskraft att kunna stå emot, inte bara flyta med.
Sjävlklart är det förskräckligt att någon finner nöje i att lägga upp denna typ av info på nätet. Det är kanske ännu mer märkligt att någon vill titta på det. När makabra bilder och texter publiceras i Aftonbladet eller Expressen tittar i alla fall jag gärna åt andra håller, jag finner inget nöje i eller behov av den typen av "information".
Samtidigt vill jag starkt ifrågasätta om det är rätt väg att gå att så fort någon utnyttjar sina rättigheter extensivt så ska vi ändra lagen. Jag funderar på om frågan om Osmo Vallo någonsin hade kommit till allmänhetens kännedom om vi inte hade haft rätt att ta del av förunderökningen? Jag funderar också på om vi går mot ett samhälle av mindre insyn, riskerar vi då inte samtidigt kontrollmekanismer som är nödvändiga för demokrati? Jag vill kunna ha insyn i vad polisen håller på med, vad politiker håller på med och vad andra offentliga instanser gör.
Mer insyn, inte mindre och tänk efter vilka konsekvenser eventuella lagändringar får. Det är handlingskraft att kunna stå emot, inte bara flyta med.
Etiketter:
Ask,
demokrati,
offentlighet,
Osmo Vallo,
sekretess
söndag 7 september 2008
Inget är ruttet i livsmedelsindustrin
Tog fram några tomater ur kylen för att skära upp. Tänk va märkligt, när jag såg att två av dem var på väg att mjukna och ruttna lite blev jag glad. Tomaterna i fråga var närodlade med både smak och form. Alltså inte formpressade och manipulerade.
På min lokala ICA-butik är de svenska äpplena DYRARE än de som flugit eller åkt båt runt halva jorden. 40 spänn kilot, är de helt jävla skogstokiga? Nå, det finns andra affärer där de har mer rimliga priser. De där äpplena som har transporterats långa vägar blir aldrig dåliga, det känns inte helt naturligt.
Såg att en köttproducent börjat märka sina produkter med "innehåller inte glutamat". Konstigt, varför ska man tillsätta glutamat i rökt skinka? Det var något E-nummer som de heller inte använde och så har de slutat med socker i majsen. Anledningen till märkningen är väl så klart att konsumenterna börjat säga ifrån. Det är bra, vi borde göra det oftare. Boken "Den hemlige kocken" kanske borde finnas i hemkunskaps-salarna runt om i landet.
Till slut och på samma tema; igår bakade jag ett bröd med närmalt mjöl från Dingtuna kvarn. Mjölet fick jag i present för någon vecka sedan. Det är häftigt att det faktiskt är sådan skillnad på mjöl och mjöl. Struktur, glutensträngar, färg. Åker du förbi kvarnen, stanna till och kolla, det är värt besväret - jag lovar.
På min lokala ICA-butik är de svenska äpplena DYRARE än de som flugit eller åkt båt runt halva jorden. 40 spänn kilot, är de helt jävla skogstokiga? Nå, det finns andra affärer där de har mer rimliga priser. De där äpplena som har transporterats långa vägar blir aldrig dåliga, det känns inte helt naturligt.
Såg att en köttproducent börjat märka sina produkter med "innehåller inte glutamat". Konstigt, varför ska man tillsätta glutamat i rökt skinka? Det var något E-nummer som de heller inte använde och så har de slutat med socker i majsen. Anledningen till märkningen är väl så klart att konsumenterna börjat säga ifrån. Det är bra, vi borde göra det oftare. Boken "Den hemlige kocken" kanske borde finnas i hemkunskaps-salarna runt om i landet.
Till slut och på samma tema; igår bakade jag ett bröd med närmalt mjöl från Dingtuna kvarn. Mjölet fick jag i present för någon vecka sedan. Det är häftigt att det faktiskt är sådan skillnad på mjöl och mjöl. Struktur, glutensträngar, färg. Åker du förbi kvarnen, stanna till och kolla, det är värt besväret - jag lovar.
Etiketter:
Dingtuna kvarn,
krav,
mat,
tillsatser
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)