Drömmar

Drömde i helgen att jag skulle vinna 9,9 miljoner. Klart och tydligt och ingen annan summa än just 9,9 miljoner. Så, självklart var jag tvungen att köpa ett lottosystem och en Harry boy. Inte sjutton blev jag miljonär utan istället en hundring fattigare.

Annars var det en väldigt trevlig stund, då när jag var miljonär. Jag köpte lägenheter åt mina barn, flög till New York utan prut och bodde på hotell. Ingen budgetresa här inte. Sedan var det inget mer jag behövde. Det är också en lärdom. Jag kan inte minnas att jag var särskilt lycklig i drömmen. Inte olycklig heller för den delen. Det var mer en lättnad att kunna fixa dom där grejerna mer än något annat.

Är då lärdomen att man inte blir lycklig av att bli rik. Jag tror faktiskt det. Det skulle så klart vara kul med lite extra pengar men inte sjutton skulle jag bli just lycklig. När jag gick förbi Pressbyrån och läste på sommartorkalöpet "Kolla vilka kvinnor under 40 som tjänar mest i din kommun" så kände jag mest lättnad över att inte tillhöra någon av kategorierna. Faktiskt.

Var nöjd med allt som livet ger...

Blickar ut genom fönstret. Det är grått, blött och på gränsen till lerigt. Det fnyker (dialekt för småregnar/småsnöar) och idag blir det nog inte ljust överhuvudtaget. Den fina snön som var en ynnest är nästan borta och på väderleksrapporten varnar man för oväder och dåligt väglag. Jag ska dock inte köra hem förrän imorgon. Då ska det bli lite bättre enligt det allsmäktiga SMHI.

Igår var det julafton. Det var fint men samtidigt lite tråkigt. Mormor, som jag skröt om för några dagar sedan, ramlade hemma i sin hall och bröt benet på flera ställen. Ingen rolig julafton för henne och min mamma var så klart extra ledsen. Dock blev hon väl omhändertagen men i skrivande stund har hon ännu inte blivit opererad beroende på alla akutfall på julafton. Vi håller tummarna för att hon ska pigga på sig även om konvalecensen så klart blir lång.

Pratade för övrigt med den där unga mamman som jag berättat om tidigare, du vet hon som blev utslängd av sin pappa när hon blev gravid. Hon var på väg till goda vänner för att fira jul när jag pratade med henne och till råga på allt var hon hembjuden till pappan och hans fru. Inte under själva julhelgen men i mellandagarna. Den unga mamman var glad för det för det innebär att hon får träffa sin lillebror. Glädje är olika saker för olika människor.

Lyckans mej

Jag är verkligen lyckligt lottad, faktiskt. Jag har förvisso haft ett skitår men dom motgångar jag mött väger otroligt lätt om du jämför med folk som har det dåligt. Idag tänker jag inte på dåliga saker utan istället glädjs jag extra mycket åt att ha en pigg och rask pappa som fyller 80 år idag. Sedan han fick sin nya knäled kan inget stoppa honom.

Jag har inte bloggat om min mammas födelsedag. Hon fyllde nämligen 70 i söndags. Hon är också pigg och glad, lite gaggig ibland men det får väl vara hennes privilegium att vara det när hon nu uppnått en viss ålder.

Ja, alltså - dom flesta av mina vänner har inte den turen som jag har, och för den delen mina ungar har. Att ha bägge föräldrarna/morföräldrarna kvar, pigga och raska. Därför önskar jag både mig och dom grattis.

Nämnde jag att dom firar 50:årig bröllopsdag i april?

Lyckade människor

Jag vet en generaldirektör som med sitt punkband blivit fälld i radionämnden. Jag vet en gammal punkare som nu är specialistläkare, jag vet en som är jurist, en som är propagandaminister, ett helt gäng är byrådirektörer och några andra är journalister. I en diskussion på facebook ville många hävda att gamla punkare blev " något inom teater, reklam eller annan media".

Forskningen har nu kommit fram till att gamla punkare är lyckade/lyckliga människor. Det kan du läsa om här. Den kreativa andan i punkrörelsen med alla skivbolag, fanzines och annat har ritat ut vägen.

Men, jag vet också kamrater som inte alls följde med på den vågen. De som faktiskt tog ett helt annat tåg eller rent av blev kvar på perongen. De som slog följe med drogerna eller de som inte orkade vara med längre. Är dom en parameter i forskningen också?