söndag 3 juni 2012

Forza finkultur och fulkultur

En av mina jobbarkompisar brukar hävda att han inte gillar att gå på fotboll. Det är för mycket bröl typ. Ändå tog han med en ung släkting på en resa till Spanien just för att gå på en match. Det var antagligen  inte min jobbarkompis val utan en present till den unge släktingen, men ändå.

När han kom tillbaka från Spanien och matchen var han full av glädje när han berättade att innan matchen spelades det opera i högtalarna. Opera, det skulle man testa här - sa han triumferande. Då skulle det bli lugnare och trevligare på matcherna. Självklart fanns det en värdering av fin- och fulkultur i detta.

Var och en kan förstå glädjen när jag bara dagar senare blev varse att det var ett radioprogram på gång med namnet "Forza, hymner, Händel och huliganer". Som om P2 och programmakaren Jesper Tillberg hade hört vårt samtal. I helgen har programserien haft premiär.

Jag hoppas du lyssnade!!!

Hur var programmet då? Jo, något slags bekräftelse på det jag älskar med läktarkultur. Känslan av att stå där och omfamnas av ramsorna, sångerna, känslorna - de hittar du där i programmet. Det var väldigt kul att höra de olika perspektiven. AIK-kvinnan, jurist som jag, och kanske i min ålder också. Hon funderade kring hur det skulle se ut om man betedde sig på jobbet som i klacken. Och så Bajens Magnus Carlson som pratade om att ramsorna behöver vara lite kluriga och underfundiga för att verkligen flyga. Så sant.

De matcher jag minns mest är de matcher där klacken verkligen gjort (sitt) jobb. Jag har bloggat om det någon gång. När rytmen verkligen stämmer och man är med och pressar fram bollen. Det är en underbar känsla och man är en del av sitt lag. Men, när det inte stämmer - eller när ramsorna spelar motsatt roll, hur funkar det då?

Den som jag tyckte var mest intressant att höra i programmet var Rami Shaaban. Hur känns det att stå där på planen att bli hyllad eller i värsta fall hatad. Han om någon har erfarenhet av både och. Han har spelat derbyn, Champions Leauge, landskamper. Det fanns något vädjande i hans röst när han lite avvaktande berättade om hur det känns när den egna klacken vänder sig mot sitt lag.

Han var också den ende som dryftade frågan med att ramsor också kan vara obehagliga. Inte bara för spelarna utan också för andra på arenan. Du som läst denna blogg förut vet vad jag tycker i den frågan. Att Rami höll igen var tydligt, det var synd. Det behöver nämligen också ut det där ocså. Allt är inte frid och fröjd. Men, jag antar (hoppas) att det kommer i ett av dom återstående tre programmen.

Dagens program var fullt av musik och nya kunskaper för mig. Det var roligt. Tillberg har en utmärkt radio-/berättarröst (och du vet vad det betyder för mig). Tillbakalutat, lugnt - nästan lite souligt tar han dig runt i hymnerna och ramsornas värd. Fullt av fakta och kunskap. Det ska bli väldigt spännande att höra dom kommande tre programmen som sagt, men jag hoppas att det blir ett uns av kritiskt tänkande i dom också. Det behövs, för balansen och trovärdigheten. Musik kan användas på många sätt.

Har du missat första avsnittet hittar du det här.

Inga kommentarer: