Läser i tidningen om Caremas "sparspel". Se till att spara timmar och minuter så blir du en duktig arbetare. Att patienterna/eleverna/arbetstagarna är dom som ska höja vinstmarginalerna leder nu till ramaskri. Bland anhöriga/föräldrar/politiker ljuder ett samstämt och förvånat rop.
Allvarligt, vad trodde ni? Skattesänkningar, skattesänkningar, skattesänkningar och så lite konkurrens på det. Vinstdrivande företag bedriver inte verksamhet av omsorg utan just för att uppnå vinst. Det finns inget annat ändamål med dessa företag. Riskkapitalbolag kräver högre avkastning än andra bolag eftersom idén med dessa är "snabbt in - snabbt ut" med största möjliga vinst. Academedia, ett av dom (få) största bolagen inom skolvärden, kammar hem en vinst på elevernas/skattebetalarnas bekostnad på nätta 200 mille i år.
I min hemkommun som leds av socialdemokrater vägrar dom styrande erkänna att det är privatskolorna som urholkar både ekonomi och resultat i vår kommun. "Vi är för valfrihet" säger dom. Visst säger jag men till vilket pris? Just nu känns det som om valet står mellan valfrihet och kvalitet.
I min kommun har som som styr just infört LOV och åter igen upphandlat en stor del av äldreomsorgen. Vinnare i upphandlingen, ett av dom stora bolagen med vinst som drivkraft. När LOV är på plats kan alla slåss om våra gamla. Återigen, vad vill vi egentligen uppnå. Valfrihet eller värdighet.
2 kommentarer:
Mitt parti vill ha valfrihet och kvalité i skolan. Valfrihet och värdighet i omsorgen. Seriöst, de målen måste inte vara motsatsförhållen men vägen är inte enkel.
Kanske det men frågan är om det går att förena med vinstkrav och riskkapital?
Skicka en kommentar