för några år sedan var jag på officiellt uppdrag i St Petersburg. Där pratade jag mycket med en tolk som fick något drömmande i ögonen när han pratade om sin nyvunna frihet. Hans dröm var den totala frihet som EU erbjöd, bättre kunde det ju inte bli. Då berättade jag för honom om Schengen-övervakningen, jag berättade för honom om åsiktsregistrering, kameraövervakning, kontroll och telefonavlyssning. Han fick höra ett och annat om bristen på integritetsskydd och hur man fullständigt struntar i erfarenheterna från säkerhetestjänstkommissionen. Han bleknade och fick ett och ett annat att tänka på. Efter tre vita nätter i St Petersburg visste han mer än han ville.
Sedan dess har det blivit värre. Du vet allt om FRA-lagen. Du vet säkert också det mesta om den senaste utvidgningen av terroristbrottet. Eller nej föresten, det kan du ju inte veta. Riksdagen ska ju som vanligt godkänna rambeslutet, sen får vi veta vad det ska bli för följder. Det går utför, och det får fort.
Här ska du få några siffror:
1952 (års tvångsmedelslagstiftning) har förlängts minst 25 gånger. I Alice Åströms anförande om lagen från år 1996 hänvisar hon till 15 års reservationer. Säkerhetstjänstkommissionens betänkande består av 10 volymer och minst 2000 sidor.. Där konstateras att cirka 500 000 människor åsiktsregistrerades under cirka 40 år. Brottet som ledde fram till registreringen var olovlig kårverksamhet och av alla de registrerade åtalades 0 personer. Ingen snickare, ingen journalist, ingen riksdagsledamot, ingen barnskötare åtalades, de bara registrerades!
Det är dags nu att stanna upp och faktiskt fundera över vägen framåt. Integritesskyddskommittén kom fram till att hela den svenska lagstiftningen lider av ett systemfel när det gäller hur arbetet går till när det gäller integritetsskadlig lagstiftning. Det är inte bara FRA-lagen som behöver rivas upp, göras om och göras rätt. Det är hög tid, vi vill inte ha det som i Sovjet och demokrati kan inte skyddas genom att inskränkas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar