Min dator är som jag tidigare berättat på sjukhus. Fick besked för någon dag sedan att den är på bättringsvägen och på väg hem, det känns skönt. I avvaktan på att datorn ska komma hem har jag olovligt lånat min yngstas stationära och jag undrar hur jag hade klarat att vara tonåring idag.
När jag öppnade hennes dator kommer genast ett meddelande upp att över 400 mail väntar på msn. Jag antar att det handlar om både spam och verklig post men ändå. Nu vet ju jag att tonåringar i allmänhet inte använder mail utan istället chatt eller sms, det är nog en förklaring men det stämmer ändå till eftertanke. Igår besökte jag dotterns rum samtidigt som hon var inloggad på fejan. Den lilla röda ikonen i hörnet som jag blir så glad när den dyker upp lyste ilsket och meddelade att ett 40 tal notifikationer väntade.
My god, vilket liv. Ständigt meddelande som väntar och ständig uppkoppling. Jag förstår att stressen och känslan av otillräcklighet kommer som ett brev på posten.
2 kommentarer:
Vårt behov av bekräftelse tycks vara oändligt. Men det finns väl någon undersökning som visar att man bara hinner med att ta hand om ett begränsat antal relationer (på nätet/eller irl) om det ska vara något med dom.
Jag vet inte om det fungerar som tröst eller på det motsatta viset.
Själv tycker jag det är rätt trist att tvingas läsa diverse e-post på jobbet bara för att man inte vågar radera dom direkt.
Du och jag och andra vuxna förväntas ju svara artigt, välformulerat och eftertänkt på de flesta mail, alltså jobbmail. Alt är det info-mail för kännedom, men även de förväntas att vi läser och sorterar och minns infon om 5 mån=hög stressnivå
De unga verkar skita i allt sånt, svara om de har lust osv, de mesta är ju ändå junk=låg stress.
Alltså, skit i det mesta, pilla mer navel och tagga ner.
/"hansomharläststresshanteringsteorimenintelyckatsomsättadenipraktiken"
Skicka en kommentar