Fear of the mail

Jag har ganska många mailkonton. Det är dumt för ibland hinner jag inte öppna och kolla dom. Då blir jag stressad och undviker att göra någonting åt det. Nu är det dag igen. Jag måste kolla tre konton som jag inte har öppnat på nästan två veckor. Suck.

Skulle behöva mer tid för att hinna med. Tid för fri tid och sånt. Det skulle vara så skönt att slippa detta ständiga dåliga samvete som gnager och gör att sömnen blir dålig. Jag är glad att jag är ensamstående så att jag inte dessutom blir tvungen att lägga tid på att hålla ihop. Eller?

Nåja, idag ska det som sagt ske. Förlåten ska falla. Jag vet ju av erfarenhet att när jag väl öppnat brevlådorna så känns det bättre. Stressklumpen gör mindre ont och steget blir lite lättare. Det ser jag fram emot.

Ut i verkligheten

Måste få lite studentrelaterat gjort idag. Bestämma leverantör av studentplakat, planera buffé, dukning och vad man nu måste göra. Trots att vi kör en "lågbudget-variant" är det mycket pengar som ska ut dom kommande veckorna. Nåja, det kan det väl vara värt. Dottern har kämpat hårt dom gångna åren och klarat sig igenom med den äran. Det är riktigt fint. Det är också oändligt spännande att skicka ut sin unge i verkligheten.

Jag har försökt förmå dottern att inte söka något universitetsprogram på en gång. Det känns fint att hon lyssnat. Istället har hon sökt en liten enstaka kurs inom det område som hon har i kikaren. För att känna på liksom. För att inte sätta sig med en kvarts mille i studielån och en utbildning som sedan känns fel. Hon är också lyckligt lottad som har både sommarjobb (lite för mycket) och antagligen jobb i höst.

Nåja, tillbaka till planeringen. Inser nämligen att jag kommer att behöva hyra en kyl. Det känns helt galet men jag bor helt enkelt för trångt. En kyl som får plats under ett av bufféborden. Kära nån, hur ska jag få ihop det här? Men, å andra sidan. Dottern har sytt sin egen klänning, trots att hon inte sytt en söm förut. Då borde väl jag kunna få ihop en buffé och en studentskylt.

Fega as, SMR går till attack.

Idag var det manifestation mot utförsäljningar på Golfängarna i Sundbyberg. Jag var där för att hälsa på och kanske säga några ord. Totalt var vi kanske 12 personer vid det bord Ung vänster ställt ut. Två unga tjejer höll en banderoll med budskapet "Ge fan i våra hyresrätter". Förbipasserande gav glada tillrop och skrev glatt under namninsamlingen.

Då plötsligt, från ingenstans, kliver sex (vuxna) män resolut fram. Dom går rakt fram till tjejerna som håller banderollen och säger, den här ska bort. Jag trodde först att dom skojade men insåg snabbt att det här var allvar. Ungdomarna som alla var i 18-20:års åldern blev så klart väldigt skakade. Killarna tar banderollen och går mot sjön för att slänga iväg den.

Så jag och några andra av dom lite äldre som var där går efter och jag skriker åt folk att ta bilder. (Det finns ett helt album). Killarna vänder då och är mycket hotfulla. Dom försöker ta min mobil och ger sig på en annan kvinna och slänger henne brutalt i marken.

Vid det här laget inser jag att det är läge att ringa 112. Sagt och gjort. Jag berättar vad som händer och killarna inser att det är läge att anse operationen utförd. Dom börjar gå med raskare steg och jag ger polisen koordinater. När dom springer iväg går jag tillbaka till ungdomarna och kvinnan som åkt i backen (inte allvarligt skadad).

Alla är skärrade och vi väntar på att polisen ska komma. Det gör dom också. En timma och tio minuter senare. Vi är tacksamma att det inte blev mer handgemäng. Poliserna var treviga och bra men dom borde så klart varit där en timma tidigare. Suck.

Kontentan, sex män i 25-30:års åldern gav sig alltså på ett gäng tonåringar. Dom var ute efter att sätta sig i respekt och skrämmas. Fega as säger jag, fega as!

Uppdatering
Jag skriver att det handlar om SMR i rubriken. Jag kan så klart inte vara säker på det men dom känns igen från tidigare attacker och dessutom har SMR en liten grupp anhängare som viftar med sina flaggor och klistrar klistermärken runt Sundbyberg.

Imorgon går världen under

Enligt domedagsprofeterna går världen under imorgon. En del tror att den senaste veckans galenskap med en chef för IMF som misstänks för att ha våldtagit en städerska och en kung som finns på komprometterande bilder som hans kompis försöker köpa för miljoner beror på detta. Jag tror att det bara är maktmän som inte fattar.

Hur som helst, vi snackade på lunchen om vad vi skulle göra om det var på riktigt. Hur skulle vi tillbringa dom sista timmarna. Tvättstugan är väl utesluten men någon tänkte i alla fall poppa en kastrull med popcorn. Själv har jag ett råd till dig om du funderar över samma fråga. Det får framföras av artisten som en gång i världen var känd som Prince.

Ansvar och retorik

Har arrangerat ett frukostmöte på jobbet idag. Under kristallkronorna som vi glömde tända diskuterade ett trettiotal fotbollsupportrar med (några) politiker bland annat om möjligheten att få använda pyroteknik på arrangemang. Det kan lätt konstateras att man ofta pratar förbi varandra.

Som av en händelse så publicerar expressen idag också en artikel undertecknad av Bajen, DIF och AIK. Jag tycker den är riktigt bra och viktig. Den visar också hur långt det har gått med kraven på våra klubbar. Jag tycker att polisen har en hemläxa och även samhället i övrigt. Det betyder inte att jag gillar folk som sabbar och förstör. Men för att visa hur snett det gått med retoriken, ett litet belysande exempel.

Jag läste upp en passage ur artikeln i fikarummet: "Vi har heller inte möjlighet att agera extraföräldrar åt 15-åringar som tar sin första fylla på ett pendeltåg eller en buss på väg till en match långt utanför Stockholm". Klockrent tycker jag, det är just så det är. Min kollegas reaktion blev "jasså, men är det inte ett problem att man serverar öl och sprit på arenorna"?


Detta är ett typiskt exempel på hur fel tankarna leder så fort vi pratar om fotboll. Jag undrar så klart vilken klubb som ska ta ansvar för den fjortis som tar sin första fylla på Rissne ängar vid skolavslutningen för det lär också hända. Hade klubbarna sagt i artikeln att dom inte kan ta ansvar för femtonåringar som dricker sig fulla på folköl på läktarna hade jag reagerat på samma sätt som min kollega men det här blir bara tramsigt.

Kroppsliga begär

Med en sådan rubrik skulle ju denna bloggpost kunna handla om vad som helst. Kanske tror du att jag tänker skriva om den senaste sexskandalen med ännu en högt uppsatt man som misstänks för våldtäkt. Men det ska jag inte. Jag nöjer mig med att konstatera att jag aldrig upphör att förvånas. Om du vill fundera vidare på frågan tycker jag du ska lyssna på inslaget med polischefen Anne-Marie Orler i P1 från i morse. Länk här.

Nej, det jag skulle prata om var mina egna kroppsliga begär och då tänker jag inte på pirret och vårkärlek och sånt utan annat. Jag tänker på träning och mat. Den senaste veckan har jag ätit dåligt vilket lett till att jag sovit dåligt vilket så klart minskar lusten till träning. Samtidigt så längtar min kropp efter att bli använd. Att få jobba med muskler till bristningsgränsen och känna den där härliga tröttheten efteråt.

I går regnade det sjukt mycket när jag skulle hem så jag lämnade cykeln på jobbet eftersom jag skulle direkt till möte. Så, slag i saken och jag tog stavarna till jobbet. En timma och 10 minuter tog det att gå i ganska rask takt med ordentlig packning (kläder och dator och vad det nu var). Kroppen blir glad och jag blir glad och det är härligt. Nu är jag hungrig och i helgen ska jag träna massor av styrka när friskis har öppet hus.

Hm, men så funderar jag ändå. När man tränar så äter man bra och så sover man bättre. När man tränar blir man starkare och god mat och sömn gör att man blir pigg. Kanske ska man fundera på vad man ska använda all energi till. Det är ju ändå vår.

Lek eller lära

I Svenskan finns en artikelserie som handlar om lek och lekens betydelse i olika sammanhang. Igår var det en professor emerita som berättade att i så kallad fri lek befästs dom könsroller som barn fått inpräntade från vaggan. Dåliga egenskaper som mobbning och herre på täppan-beteende utvecklas och inte sällan finns det våld med i leken.

Det kräver att vuxna faktiskt hjälper barnen att hantera den så kallade fria leken.

I denna kunskap som faktiskt bygger på såväl forskning som erfarenhet läser liberala förståsigpåare in att det handlar om att trycka in genustänkande och tvinga barnen till roller som dom inte naturligt eftersträvar. Jag fattar inte riktigt. Ena stunden kräver ni att förskolan ska vara förSKOLA och nästa stund ska man inte använda kunskap och forskning för att skapa just en miljö för lärande.

Eller, det kanske hänger ihop med Folkpartiets skolpolitik i stort. Dom gillar ju inte heller att politiken och åtgärderna bygger på dessa faktorer. Det är därför man dissar expertisen tillexempel när det gäller skolk i betygen. Det är liberal skolpolitik det. Tyckande och trams, ingen beprövad erfarenhet eller verderlagd forskning där inte.