Island igen

Det är oundvikligt, jag bara måste återvända till Island. I förrgår utlyste regeringen nyval. Valet ska hållas i början av maj. Kanske spelar det in att statsministern har cancer och att sossarnas partiledare och tillika regeringskoalitionspartner lider av samma sjukdom men den främsta anledningen torde vara de protester som folket ställt till med.

Krisen djupnar och isländarna får gå från hus och hem. Det där vet du redan. Det du kanske inte visste är att det bildats en folkrörelse på Island under namnet Nya tider. Folket kräver reformer, mindre girighet och bättre välfärd. Igår demonstrerade var 50:e islänning i Reykavik.

På mitt jobb svarar jag ofta i telefon. Ibland är ilskna typer som ryter att "socialismen har ju inte fungerat som samhällsmodell någonstans". Kanske det, men det har inte kapitalismen heller! Det är väl ganska uppenbart. Jag vet att jag drömmer och jag vet att jag är idealist med höga förväntningar men tänk om Island nu kan visa vägen till ett nytt folkhem. Det första landet i väst som var på väg att krascha kan bli ett föredöme om folket får vara med från början.

Revolution underifrån är den enda revolutionen som är värd någonting.

Förändringsdags

Nä, man kanske skulle ta sig ut där ute. Det går ju inte att tillbringa hela livet med att pendla mellan lägenheten, politiken och jobbet. En mellanålders kvinna som jag borde ju vara där ute och spana. Känner mig lite busig men här blir liksom inget gjort. Hörru, börjar det inte bli dags för lite förändring?

I mitt hus där jag bor

Jag bor i en förstad till Stockholm. Från min port till tunnelbanenedgången tar det två minuter att gå. På torget utanför mitt fönster finns en ICA-butik, en kiosk, en pizzeria, en "sportbar", en frisör och en fotvårdare. I mitt område är cirka 60 % av de boende över 65 år och 100 % av bostäderna är hyresrätter byggda på 50-talet men i det nybyggda grannområdet är majoriteten av innevånarna under 40 och höginkomsttagare. Området är ganska etniskt segregerat men det börjar bli bättre.

Mitt hus har två portar och fyra våningar. På varje våning finns fyra lägenheter. Vi har ingen hiss. Det finns alltså 16 lägenheter i min port, jag bor högst upp och längst bort. Jag är en ganska social typ så ibland tar det tid att komma hem. Vi har det trevligt i mitt hus. Vi pratar med varandra, vi planterar blommor utanför porten och vi hjälper till när det behövs. Igår bytte jag en byrå mot ett tv-bord med en granne. Trots det känner jag ingen.

För ett och ett halvt år sedan hade vi stambyte i huset. En av våra mer udda grannar, en trevlig äldre herre som bodde på bottenvåningen klarade inte av att behöva flytta ut under de veckor som jobbet skulle pågå. Några dagar före flytten skulle ske lade han helt enkelt näsan i vädret och kilade vidare. Det var byggjobbarna som hittade honom.

För några dagar sedan stod det en flyttbil utanför vårt hus. Hm tänkte jag, det är väl ändå ingen som ska flytta/flytta ut. Det var det heller inte utan det var den buttre lille farbrorn på en trappa som helt enkelt hade somnat och sedan glömt att vakna. Det var hans barnbarn som var där för att tömma lägenheten. Märkligt, jag hade ingen aning om att han hade barn, än mindre barnbarn trots att vi pratat med varandra så många gånger.

Bägge dessa män som somnat in i sina sängar i vårt hus hade bott i huset sedan det byggdes 1953. Vi har fortfarande fem urinnevånare kvar. Det är bra!

Det kokar på Island

För några år sedan var jag på Island i tjänsten. Jag jobbade för VSG i Nordiska rådet och hade förmånen att åka lite hit och dit. Väl på Island blev vi hämtade i en Jeep av Steingrímur J. Sigfússon som körde oss direkt till Blå Lagunen. Det var mars och i luften yrde snön. Det var en häftig upplevelse att simma ut i den "varma källan" mitt i vintern (egentligen består Blå lagunen av spillvatten från fabriken intill...).

Nå, efter denna inledning blev vi guidade genom Reykavik och dess storstilade arkitektur. Fantastiska villor med utsikt och yta. Hela stan utstrålade verkligen flärd och nästan Stureplan. Hemma hos Steingrímur blev vi bjudna på gravad haj och brennevín, inget jag rekommenderar

Nästa dag fick vi åka på en tur med samma guide i samma Jeep. Det var fantastiskt att se geisrarna och spännande att lära om Isländsk historia och kultur. Vi fick bland annat lära oss om det första tinget som hölls på Island. Islänningarna själva berättar gärna om Island som den nordiska demokratins vagga.

Nu kokar det på Island. Demonstrationerna avlöser varandra. De där villorna byggdes av luft och Island blöder. Kan man kalla det revolution om folket tvingar fram ett nyval? Den tyngste kandidaten att efterträda den nuvarande presidenten sägs vara en viss Steingrímur J. Sigfússon. Han hade synpunkter på utvecklingen för länge sedan. Läs om det här.

Kulturtant

Vet inte om jag har berättat att ett av mina "bevakningsområden" på jobbet är kultur. Ja, egentligen är det så klart kulturpolitik jag ska bevaka men ändå. Jag är inte så himla kulturell av mig, eller i alla fall inte i den bemärkelsen att jag har koll på alla företeelser och personer och utställningar och konstformer som finns. Självklart uppskattar jag upplevelser från film via fotboll till dans och rock´n´roll men så kallad finkultur är inte min kopp te.

I vår ska jag dock gå på teater. Det är givet. Det finns vissa saker som jag bara inte missar. Det bara måste bli av. Uppsättningen heter Rock´n´roll suicide och sedan kan du själv räkna ut resten. Låtillustrationen blir dock en annan som bara måste spelas idag. Det känns som om något är på gång och att ljuset hänger kvar lite längre i luften.

Twittrar du?

Vi pratade bloggande idag på jobbet. Hur många besökare har du? Vem kommenterar? Vem länkar? Var pingar du? Det är twitter och twingley och hit och dit.

Jag har med berått mod struntat i att lägga in en besöksräknare på min sida. Jag har ingen aning om det är tre eller 300 som tittar in. Min magkänsla säger mig att sanningen ligger närmre det förra än det senare. När jag funderade på besöksräknare så kom jag till slutsatsen att antingen får jag prestationsångest för att jag har för många besökare eller så blir jag så ledsen för att jag har för få så jag struntade i det.

Hur som helst får du gärna säga hej när du smiter förbi, för det är bra för mitt ego.

I övrigt förbereder jag mig för kvällen då jag ska få utstå en hel del tjat från min fjortonåring. Och du, dom säger denser inte dancer.

Jag tvivlar inte en sekund

CIA-flygningar, utlämnande av flyktingar till tortyr, brott mot mänskliga rättigheter. Anna Lindh var inte ensam.

Jag har inte läst boken ännu.

Jag tvivlar inte en sekund.

Aftonbladet
Expressen
SR

Är lite stressad just nu. Döm själv så hörs vi senare.