Oskylidiga och skyldiga offer

För en kort tid sedan dödades en ung man i Malmö. Han beskrivs som en vanlig person med livet famför sig. Välutbildad och i början av sin karriär som tandläkare. Mannen sköts ihjäl på öppen gata. Kanske av misstag, kanske på grund av ett förfluget ord eller en blick eller av något helt annat skäl som vi inte har någon aning om.

I diskussionen om denna hemska händelse har pratats i termer av oskyldiga offer. Som om de 10:tals unga män som tidigare dödats i samma miljö var okej att döda. De som sig i leken gett och så vidare. Det gör mig ledsen och förtivlad. Inte för att jag inte förstår att de som lever i organiserad brottslighet utsätter sig själva och i värsta fall andra för extremt stora risker utan för att jag helt enkelt inte tycker att de heller "förtjänar" att dö. 

Hur kommer det sig att vi alltid ska skuldbelägga? Som under hiv-epedimins dagar då vi talade om dem som fått viruset via blodtransfution som oskyldiga medan de som fått det via sexuella kontakter i princip låtit sig smittas och därmed lika gärna kunde dö. Det är en ovärdig människosyn och ett ovärdigt sätt att gradera värdet av ett liv.