Omkring tiggarn från....

Utanför min ica-butik brukar det sitta en kvinna och be om pengar. Hon kommer från Rumänien, är rom och fyrabarnsmamma. Jag har skrivit om henne förut för hon kommer då och då och tillbringar några månader på sin post. Hon är väldigt social och väldigt vänlig. Hon pasar hundar och hon städar och hon försöker hänga med i konvesationerna. Hon känner massor av mina grannar och många vill hjälpa henne till ett mer värdigt liv. 

Denna gången kom hon för en kort tid. Hon var tvungen att samla pengar till en operation eftersom hon hade drabbats av njursten. Många gånger när jag passerade henne och bytte några ord torkade hon snabbt tårarna för att det inte skulle synas hur ont hon hade eller hur hon led. Kyla, stillasittande och knappast bekvämt de få timmarna av vila om natten heller. Svåra sanitära förhållanden ska vi bara inte prata om. 

I lördags åkte hon hem för att den 15 december träffa läkaren. Pengarna hon fått ihop skulle räcka till både operation och till att fira jul med barnen. Hennes lycka och glädje att äntligen få åka hem och slippa det hårda slitet och kylan var mer än påtaglig. 

Så byttes bilden utanför ica. Från i söndags sitter där en yngre man, även han med rumänskt ursprung. Ser mig omkring när jag befinner mig på olika platser i stan och inser att många kvinnor fått lämna och att män ersatt dem. Jag rannsakar mig själv och funderar på varför jag inte lika snabbt lägger en slant i den yngre mannens kopp som i den vanliga. Det är då jag inser vad jag bidrar till. Kvinnor, yngre gravida kvinnor och personer med synliga funktionshinder - det är troligtvis grupper som vi - du och jag - ömmar mer för? Det innebär så klart att dessa grupper tar/får ansvaret att tigga ihop pengarna i första hand. Det är helt rationellt. Men på vintern, då får männen ändå ta "skiftet".