Idag har jag sett en oändligt osmaklig film från sverigedemokratisk ungdom. De beskriver ett flyktingboende med champange, frukt på fina fat och guldkranar. Jag tänker inte länka till filmen men den är som sagt sjukt obehaglig.
Filmen fick mig att tänka på stan som jag kommer ifrån. När jag växte upp på sjuttiotalet var det kris. Arbetslösheten var hög i hela landet, inte minst i min hemstad. Eftersom jag kommer från en bruksort, granne med en varvsort var det hårda tider. I stan fanns ett konferenshotell med fantastiska "villor" i en gigantisk park som hotades av förfall och nedläggning. Det var misär helt enkelt.
På andra sidan jorden var det misär på ett annat sätt vilket gjorde att det kom massor av flyktingar från Chile och andra länder i närområdet till min hemstad. Konferenshotellet blev till flyktingförläggning. I matsalen serverades så klart mat och i konferenslokalerna bedrevs dåtidens SFI. Tack vare att hotellet blev en tillfällig flyktinganläggning skapades jobb på orten och med tiden kunde hotellet också rustas upp. De så kallade brunnsvillorna är idag tiptop och väldigt vackra. Badanläggningen är av yppersta klass. Det finns ett spa och en golfanläggning. Parken utsågs för några år sedan till en av Europas vackraste.
Jag är övertygad om att solidaritet lönar sig på många sätt. Detta är ett praktiskt exempel.
Så här ser anläggningen ut idag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar