Striden om vem som är en äkta supporter pågår ständigt. Det ska tävlas i vem som är född in i klanen och vem som stått på läktaren längst. Värst är det kanske i Stockholm där "bönderna" ska hånas. Själv är jag just en bonde. Inte i bemärkelsen att jag har odlat mat eller fött upp djur utan för att jag vuxit upp på landet. Jag har vuxit upp med tipsextra och stryktipset. Jag har vuxit upp med den lokala idrottsklubben och kärleken till fotbollen.
Första laget jag började heja på, förutom hemmaklubben i byn var Liverpool. Konstigt kan tyckas men det var två saker som avgjorde. Min syrra höll på Manchester U och så var det så klart Kevin Keegan. Han blev min första fotbollsidol. Inte långt därefter upptäckte jag Hammarby. Jag inbillar mig att det var läktarkulturen som visades på TV som avgjorde men det kan också vara det faktum att Djurgården var stora i byn eftersom bygdens son Lilldamma gått just dit. Det kändes på en gång hemtamt och bra att vara bajare. Redan som typ 12 åring eller så, som sagt- fast jag bodde på landet.
Nja, varför då tjafsa om det här igen. Jo, jag läste en "krönika" i DN om just detta. Om du är född utanför Stockholm före dig icke besvär. Då är du bara en töntig bonde som försöker smälta in. Håller du på något annat lag än ditt hembygdslag är du oäkta?
Undrar om det bara är dialekter som ska rensas ut eller kanske gäller det hårfärg, brytning och liknande också?
Det finns två meningar i krönikan som jag dock ställer mig bakom till hundra procent. Och det är följande: En äkta supporter stöttar sitt lag, oavsett hur det går. För Alltid.
Här kan du läsa själv: http://www.dn.se/sport/fotboll/bajen-bars-och-bondlurkar
Och ja, jag håller på Bajen - Fortfarande och alltid (och nej, jag bor inte på Söder eller ens söder om söder utan mitt i Gnagarland, bakom fiendens linje).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar