För en herrans massa år sedan, när jag var 13 år, åkte jag för första gången utomlands utan föräldrar. Ja, faktiskt utan vänner också. Faktum är att jag inte hade varit utomlands så många gånger överhuvud taget. På den tiden, alltså på 70-talet var jag inte så unik som inte hade varit i hela världen. Samtidigt var det inte så många 13-åringar som åkte på språkresa ensamma heller.
Det var i alla fall en fantastisk resa. Jag lärde mig engelska så klart. Jag lärde känna människor, musik och engelsk familjekultur. Jag lärde mig röka och dricka öl. Jag lärde mig smita in på disco fast jag var för ung. Vi gick på bio, mest jämt. Vi bodde i en familj, jag och en svensk tjej till. De tyckte jag var konstig för jag inte åt kött, annars var det helt ok.
Tre veckor tillbringade jag i England. Vi bodde i Plymouth, längst nere i sydväst. Två dagar var vi i London. Jag tänker ibland på ansvaret när de släppte ut 20 trettonåringar på stan. Två av oss kom också bort men blev återfunna hos polisen några timmar senare.
Under Londonvistelsen var vi också på musikal. Tror faktiskt det var sista året av orginaluppsättningen av Jesus Christ Superstar. Ikväll ska jag se samma musikal fast i Stockholm. Jag ska se den med systern, hennes man, mamma och mina döttrar. Det ska bli kul. Varvet runt liksom. 33 år senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar