En vän till mig var på besök på mitt jobb. Min kollega hade bett henne komma för att hon genom att vara sig själv hade speciella kunskaper om något vi behövde lära mer om. När hon gick därifrån sa hon att hon var så glad att hon träffat på en organisation som faktiskt utgick från att den inte visste allt.
Det är en viktig sak. Att vara nyfiken och inte stänga ute sådant som faktiskt kan bidra till lärandet. Det fick mig att fundera lite extra igår.
Jag kom att prata med några poliser på nätet. Vi pratade om handledning och traumabearbetning. Ni som känner mig vet att jag jobbat med polisfrågor i många år så när jag pratar om detta är det inte bara hittepå. Detta till trots möter man i denna diskussion, liksom i det mesta som gäller polisens arbete, av en mur. Vi vet bäst och ingenting kan rubba oss. Andras erfarenheter och kunskaper är fullständigt ointressanta och möts bara av ett rungande "du förstår inte" eller "tala inte om för oss hur vi ska sköta vårt jobb".
Det är trist och konservativt. Kanske är också den allmänt avvisande inställningen till lärande en av orsakerna till polisens sjunkande resultat. Många poliser är negativa till att göra om polisskolan till en högskoleutbildning och därmed öppna organisationen för metodforskning. Det håller inte. En av samhällets viktigaste och dyraste organisationer måste våga öppna sig och våga lära nytt. "Vi vet bäst" är en attityd som inte håller i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar